Detta är en kamel i Kulturbloggens bloggkaravan.
Ämnet är: Vilken eller vilka frågor tycker du är viktigast i valet och varför?

Det här är den viktigaste frågan i valet: Barnen. Inte tillväxten. Inte jobben. Inte lönsamheten, eller någonting alls som kan räknas i pengar.

Det viktiga är barnen och deras föräldrar. Det vill säga alla människor. Men inte i deras roller som arbetsmyror, som kanonmat eller konsumenter. Utan som kännande, tänkande varelser med behov av ömhet, respekt, samarbete och utmaningar.

Varje gång en bebis föds är det faktiskt ett mirakel. Från det ögonblicket, genom barnets dagar, genom lärotiden som får barnet att växa och ta in världen, genom tonårstiden som drar all kunskap till sin spets, i alla dessa ögonblick borde vi komma ihåg vilket mirakel det är att ett barn föds och kan växa upp till en bra människa.

För barnet kan lika gärna bli en tickande bomb, med en kniv eller ett järnrör innanför jackan.
Barnet kan lika gärna bli en hemlös, eller ett vårdpaket.
Den nya mirakelbebisen kan lika gärna bli en bitter gammal skit som bara tänker på sig själv.

Vi kanske inte måste ha så jävla bråttom att förvandla den här ganska oerhört otroliga planeten till en fabrik, en krigszon eller ett köpcenter.

Vi kanske borde se till att ha tid att ta hand om varenda bebis, varenda knatte, varenda tonåring och varenda förälder, ung eller gammal, först.

Det låter självklart och enkelt – men det är det ju inte, eller hur?

Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , , ,

5 Replies to “Valets viktigaste fråga”

  1. Politik handlar naturligtvis bland annat (och kanske främst) om att bygga ett samhälle som är bra även för de svaga grupperna. Ett fåtal starka klarar sig bra på egen hand, de kan sko sig på andras bekostnad, men ett demokratiskt samhälle tar också hand om de som inte (för tillfället) är starkast. Och viktigast av dessa svaga grupper är förstås barnen.

    Men om man nu håller med, tycker att barnen är den viktigaste politiska frågan, vem röstar man på då? Om man inte vill att det ska drösa in enorma mängder reklam i brevlådan som för att visa att barnens enda uppgift är konsumtion? Om man inte vill hamna i en dagistombola där nitlotten är det ställe som förvarar barnen till lägst kostnad, och därmed får flest dagisplatser? Om man inte vill att alla barn av rättviseskäl ska behandlas exakt likadant, trots att både barn och deras föräldrar kan ha väldigt olika behov?

    Måste erkänna att när KD framställer sig som det enda parti som verkligen sätter barnen (så länge de finns inom kärnfamiljen) i centrum, och de inte får mothugg av de andra partierna, blir jag lite mörkrädd.

  2. Jättebra skrivet, Anna. Barnen är viktigast, och att det är viktigt att börja formulera sig annorlunda. Alla är individer med potential att må bra och utvecklas. Jag vill inte kallas ”svagare” bara för att jag är barn, kvinna eller arbetslös. Det är lätt teoretisera om barnen, eller dagis, eller vårdnadsbidrag, men att få ett klimat där barnen är välkomna och är ju desto svårare. Vuxenvärlden verkar bara vilja ha dem ur vägen tills de är vuxna.

  3. För att förtydliga:
    Jag menade alltså inte att KD är hemska, det finns bra och dåliga människor där precis som i alla andra partier. Det som gör mig mörkrädd är att de andra partierna inte tar upp kampen om att vara ett parti som värnar om familj och barn.

Kommentera