Aha! eller Varför jag hatar att väcka folk

När jag satte på tevattnet i morse slog det mig som en klotblixt:

En sommar när jag var sju år hade vi gäster på landet. De sov i ett rum bredvid vardagsrummet, med ett draperi emellan. En morgon när jag just hade vaknat och gått ut i köket bad min mamma att jag skulle väcka mannen i gästfamiljen, som fortfarande låg och sov, eftersom frukosten var klar. Jag tassade iväg genom vardagsrummet, drog undan draperiet och gick fram till sängen, där mannen låg med ansiktet ner i kudden.

– Krickard, viskade jag (han hette inte så men ett ännu konstigare namn som jag av hänsyn inte vill avslöja här).

Ingen reaktion.

– Krickard, sa jag högre, frukosten är klar!

Ingen reaktion alls. Jag puffade honom försiktigt på axeln.

I samma sekund flög han upp med ett rytande som ett ilsket lejon. Jag skrek i högan sky och rusade iväg, och han efter i pyjamas och med håret på ända, vilt vrålande! Jag försökte springa och gömma mig under matbordet i vardagsrummet, men han jagade mig runt bordet, flera varv. Hela tiden skrek jag på min mamma som kom springande och fick stopp på det hela – jag minns faktiskt inte hur, bara att jag var vettskrämd.

Inte undra på att jag hatar att väcka folk som sover! Visserligen har jag tänkt på den där händelsen några gånger sen dess, men jag har aldrig satt den i samband med min mesighet när det gäller att få upp folk på morgonen.

Och inte förrän nu har jag tänkt att det kanske var ett idiotiskt skämt. Det finns ju såna vuxna, som absolut inte har någon koll på hur barn fungerar.

Hursomhelst var det en aha-upplevelse! Från och med nu ska jag ruska mina sömniga tonåringar av hjärtans lust!

Andra bloggar om: , ,

6 thoughts on “Aha! eller Varför jag hatar att väcka folk

  1. jösses…jag har också massa minnen av hur jag väckte pappas alla konstiga musikerkompisar på dagarna efter deras nattjamm….
    Du – om det nu regnar på söndag, vad är nödplanen?

  2. Jag som vaknar antingen extremt tidigt…eller innan andra ens lagt sig kan ju aldrig förstå att man kan ligga och sova…bara sådär tillsvidare. Och alla dessa sura miner bara för att man räddar dagen….o nej…de vill bara ligga kvar. Är det så skönt…jag menar att sova obegränsat…Jag har säkert missat något.

  3. Hur går sånt här till? Jag begriper det inte. Det borde vara omöjligt, men ändå har det skett.
    Jag har, fram till nu, missat din blogg!
    Nå, nu har jag då äntligen hittat hit och vill på detta sätt uttrycka bifall och ett käckt hurra!
    : )

  4. Source – visst är det skönt med tidiga morgnar, jag håller med! Fast jag har de gärna för mig själv. Låt sömntutorna snusa, så slipper man bli störd när man läser tidningen, dricker te och viftar med tårna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *