Du vill visst cykla

Utanför affären står en medelålders pappa.
– Kom nu Freja, säger han till en liten flicka som sitter på en trehjuling.
– Jag ooorkar inte cykla, säger Freja.
– Jo kom nu, säger pappan, vi måste gå nu.
– Jag ooooorkar inte, säger Freja som kanske är tre år.

Jag står och låser upp min cykel och lyssnar, som alltid, med ett öra på på samtalen runtomkring. Den här konversationen känner man ju igen, även om det var länge sen nu.

Flickan är trött och envis och rör sig inte ur fläcken. Nu blir pappan otålig och säger strängt till sin dotter att hon måste komma genast. Freja gnäller bara:
– Jag vill inte cykla!
Pappan böjer sig fram och säger med lägre röst:
– Du vill visst cykla. Kom nu!

Här hajar jag till. Va? Är det så man säger? Brukade jag säga så till mina barn? Kanske – man säger så mycket tokigt när man är trött och hungrig.

Men jag känner att det var verkligt länge sen, och när jag träffar min bästa kompis som har fyra småbarn (och tre tonåringar) måste jag fråga henne.

– Säger man sådär – ”du vill visst”? Säger du så om Sigge inte vill cykla hem fast hon envisades med att ta cykeln till affären?
– Nej, så skulle jag aldrig säga. Jag blir jättearg när jag hör sånt, jag tycker det är snudd på våldtäkt faktiskt!
– Men vad säger du då?
– Det finns väl en massa saker man kan säga: Jag förstår att du är trött, men du måste cykla hem, cykeln kan bli stulen om vi lämnar den här. Jag kan putta på dig lite i uppförsbacken. Eller: Okej, om du tar matkassen kan jag bära din cykel, eller: Vi kan höra om vi får lämna den hos tanten i kiosken tills i morgon. Bara inte: du VILL! Det är ju inte barnet som vill, det är ju JAG som vill.

Hon har rätt, men jag är inte så säker på att jag brukade vara lika klok när mina barn var små. Mycket av det jag sa till mina ungar (särskilt när jag var trött och hungrig) var hämtat direkt från reptilhjärnan, ett eko av vad min mamma sagt till mig och vad hennes mamma i sin tur sa när hon var trött och hungrig.

Nåja. Tur att utvecklingen går framåt. Mina barn kommer säkert aldrig att säga dumma saker till sina barn (utom när de är trötta och hungriga).

Andra bloggar om: , , , , ,

10 thoughts on “Du vill visst cykla

  1. Det är inte så lätt att vara klok alla tider på dygnet, men visst hör man ord, fraser och meningar som gör att man som vuxen funderar över om det inte skulle vara obligatoriska föräldrar utbildningar i hur man möter , samtalar med barn utan att kränka.
    En annan variant är som jag möter dagligen mer eller mindre: ” om du inte kommer nu så går mamma, pappa…”
    Här signalerar man att man kommer överge sitt barn, det handlar om tilllit /misstro så …vad gör barnet.. kommer springande och skriker…nej..mamma/pappa vänta…
    Det är makt missbruk!

  2. Så här skrev jag på min blogg förra veckan apropå ”bill” kontra ”måste”…
    Här används ordet ”vill” inte genom att tvinga på barnet en vilja utan genom att locka med sin egen istället…Det har verkligen förändrat stämningen hemma hos oss kan jag säga…
    ”Tisdag kväll var jag på ett underbart seminarium med namnet ”Hundra bullar i luften”, som behandlade ämnet att klara av att hinna med jobbet, hemmet och att vara mamma och ändå hinna med sig själv också.
    Tre timmar och två gästföreläsare senare åkte jag hem med huvudet sprängfyllt av sorg, glädje, skratt och framförallt idéer om hur jag skulle göra min/vår vardag enklare hemma och här är ett resultat av detta:

    Jag tog verkligen till mig det där med att försöka säga ”jag vill” istället för ”jag måste” och hade riktig ångest över hur jag hade betett mig mot min son morgonen innan, skrikit och härjat om att ”vi måste gå nu” och ”mamma kommer för sent IGEN” (fast jag ALDRIG kommer för sent), precis som föreläsaren Jana Söderberg beskrev ett skräckmorgonscenario…

    I går morse testade jag då detta:
    -Idag vill jag att vi går till dagis direkt efter att vi har klätt på oss, för då kommer
    vi inte för sent och det tycker jag känns bra…
    -Då vill jag att vi går nu, för JAG vill inte komma för sent till dagis heller, fick jag till svar…

    Jag ska gå på alla seminarier jag får inbjudan till i fortsättningen…”

    *kram*

  3. Nu är min son inte så stor än så såna samtal har vi sluppit än så länge. Men jag kan förstå frustrationen hos pappan samtidigt som jag liksom du reagerade över hans sätt att säga att hon visst vill cykla. Vilken klok vän du har!

  4. Först och främst – härlig blogg! Blir glad över att ha hittat hit.

    Så när det gäller tröttkommentarer… Almaundret är fem månader och därmed lite för ung för att jag skall ha hunnit göra bort mig ännu. Och även om jag VET att jag kommer att göra det på en mängd upptänkliga vis under vår gemensamma livsfärd, så hoppas jag att jag så gott det går lyckas avhålla mig från den där typen av felprogrammering. För det är det ju närmast! Det är som att fråga en ledsen pojke ”är du arg?”. Det blir som att säga ”nej, du vet inte vad du känner. Du vet inte vad du tycker. Det vet däremot jag därför att det är jag som bestämmer. Jag bestämmer vad du skall tycka och känna. Och det blir minsann vad som passar bäst för stunden.” det känns som felprogrammering. Dumt. Om man nu skall överanalysera och det är det ju alltid roligt att göra! Dumt är det iallafall. Dumt att vara trött och hungrig. Mer mat och sömn till föräldrarna!!!

    Ps. Hälsa gärna på i mitt mammaland om du har tid…

  5. När min pappa var trött och less brukade han säga saker som ”nu gör ni som jag säger, det är jag som är far i huset och barn ska lära sig lyda!” fast han inte alls tänker så egentligen. Hans pappa var ju sån.

  6. Hahaha!
    Ja, jag säger a l d r i g något dumt till mina barn…

    Tänk om jag var lika vis som jag skulle vilja vara. Sömnbrist och stress gör att autopiloten, reptilhjärna, tar itu med en del situationer.

    Tur att livet lärt mig att använda ordet: förlåt.

  7. Tack för alla kommentarer. Jag sitter förhållandevis lite vid datorn just nu så jag hinner inte svara så fort som jag skulle vilja … Men:

    Lena – Det där med att föräldrar borde ha barnkörkort tänker man ju ibland. Eller att man kanske borde ha gått i terapi så att man var klar över alla sina motiv innan man blev förälder. Jag börjar tro attr det handlar mer om att lära sig att vara rak och ärlig mot sig själv, och att kommunikationen med barnen blir därefter.

    Som Maruschka säger – att man till exempel funderar på vad det är man verkligen VILL, och sedan uttrycker det. Det kan vara nog så knepigt!

    Petra – min vän är världens klokaste nästan. Tur för mig!

    Saring – tack för berömmet, roligt att ha dig här. Du har rätt i att man nästan måste göra misstag som förälder! Det brukar jag trösta mig lite med :)

    Åka – precis så är det. Man har ganska mycket osmält föräldrabeteende inom sig som bara kommer ut ibland …

    Mifflan – det är självklart okej, välkommen tillbaka hur ofta eller sällan du vill!

  8. Eller som min svärfar sa till sina barn: Din vilja står i skogen och växer…

    Mina barn är beviset på att tjatiga och okensekventa men välmenande mammor kan få väldigt trevliga vuxna barn. Och det är otroooooligt mycket lättare att ha tålamod med ett barnbarn lite då och då :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *