Igår deltog yngsta dottern och jag i en vetenskaplig undersökning av telepati. Vi anmälde oss som frivilliga efter att ha läst en annons i Dagens Nyheter:

Annons i DN

och åkte ut till parapsykologerna i Frescati för att bli försökskaniner.

Försöket gick till så att jag var sändare och dottern mottagare. Vi satt i olika rum med dubbla bunkerdörrar stängda mellan oss. Jag fick titta på en datorskärm där tio ganska otäcka bilder varvades slumpmässigt med en blank bild. Varje bild visades i 30 sekunder med 15 sekunders paus mellan bilderna.

Dottern satt i det andra rummet med mätare tejpade på fingertopparna för att se om hon blev mer berörd när jag såg de otäcka bilderna. Det elektriska hudmotståndet (electrodermal activity, EDA) påverkas om man blir berörd (det psykologer kallar arousal). Mottagarens EDA ska vara högre när sändaren ser på negativa bilder än när ingen bild visas, om den här sortens telepatiska överföring fungerar.

Egentligen skulle man turas om att sända och ta emot, men eftersom dottern är i yngsta laget för att se bilderna fick det räcka med att jag var sändare.

Göran Brusewitz som ledde försöket ville helst att sändaren och mottagaren skulle ha biologiska eller känslomässiga band (som exempelvis att vara sambo, syskon eller förälder-barn). Experimentet är tänkt som en upprepning av försök gjorda vid Koestler Unit i Edinburgh av Peter Ramaker, där man till skillnad från nu mätte EDA på både sändare och mottagare.

Undersökningen ska vara med i en magisteruppsats och förhoppningsvis publiceras internationellt. Både före och efter försöket fick vi fylla i varsin liten enkät, där vi också kunde tacka ja till att få reda på våra testresultat när allt är klart.

Andra bloggar om: telepati, forskning, parapsykologi

4 Replies to “Telepatiska försökskaniner”

Kommentera