Video

Äkta och falska autografjägare

Ingen har någonsin bett mig om en autograf, och det var många år sen jag själv drömde om att få någons namnteckning i en liten bok. Däremot drömmer jag idag om att få läsa Fredrik Strages bok Fans som alla verkar så lyriska över, precis som Zadie Smiths Autografjägare.

Just när jag sitter och funderar på vad det är som gör autografer så åtråvärda dimper ett brev från Författarförbundet in i min brevlåda:

Kära förbundsmedlem!

Det har kommit till förbundets kännedom att personer som påstår sig samla på autografer och foton på författare skickar brev där de uppmanar mottagaren att på ett förtryckt kort fästa sitt fotografi och skriva sin autograf.

Ett sådant kort med fotografi och namnteckning kan sedan utgöra underlag för ett falskt pass eller användas vid beställning av varor eller tjänster i annans namn m m.

Vi vill råda alla medlemmar att inte besvara brev av detta slag på något sätt.

Vänliga hälsningar,
Förbundsjuristerna

Typiskt jurister att genast misstänka autografjägarna för att vara kallhamrade typer som vill luras och smuggla, istället för att tro att vi svenska författare är så omåttligt populära utomlands så att fansen slåss om våra autografer.
Fast de har förmodligen rätt.

Andra bloggar om: , , ,

5 thoughts on “Äkta och falska autografjägare

  1. RS says:

    När jag var tretton år fick jag Johnny Cash autograf, för jag träffade honom i verkligheten. Den har jag lyckats slarva bort genom åren, genom alla flytt under studentåren med mera.
    Det känns lite jobbigt idag.
    Fast egentligen: det är ju bara ett stycke papper med lite bläckfläckar på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *