Den 8 september är min favoritdag på hela året. Dels är det den sista riktiga sommardagen. All värme efter den åttonde är bonussommar eller smyghöst. Dessutom är det min födelsedag! Yngsta dottern (hon med James Bond-bloggen) skickade mig följande grattiskort. Snyggt va? Jag gillar verkligen födelsedagar. Det är olika, jag vet, i vår familj är […]
Författare: annaxt
Förbjudna känslor
Tack ni som har mailat och kommenterat mina ”döden”-postningar (det är tydligen svårt att kommentera idag, ursäkta, jag ska undersöka varför!). Nilla L håller med Nina om att man får korkade kommentarer av omgivningen när man sörjer. Men jag har också fått brev om att det inte är så svart eller vitt som jag har […]
Graffiti till frukost
>> Svenska Dagbladet har ett litet bildspel med svensk graffiti idag, i en artikel om hur polisen spårar graffitimålare >> Mer g-fakta i svenska Wikipedia
Hur döden är
Dessutom tror jag att döden är lätt och befriande. Dödsögonblicket kan nog vara både smärtsamt och skrämmande, särskilt om man kämpar emot (som man såklart gör). Kanske fortsätter hjärnans elektriska impulser att fungera ett tag. Alla krisfunktioner går igång, allt som sorterats in som väsentligt bläddras igenom i hopp om att hitta en utväg. Det […]
Som om döden vore en fiende
Jag tänker på döden jämt. (Det kanske har framgått.) Likt en filifjonka väntar jag mig alltid en katastrof. I min morbida fantasi har jag gått igenom alla tänkbara helveten – barnen dör, mannen dör, jag dör (fast det sista är inte så farligt, bara sorgligt för barnens skull). Inte så att jag egentligen tror att […]
Släppa taget, gå vidare
Tänk om man bara kunde släppa taget om de människor man älskar. Även när de dör. Istället dör man själv med dem. En stor del av en själv slocknar för alltid. Sorgen finns därinne, en mörk ocean av tårar. Alla människor sörjer, men hur mycket och hur länge verkar vara olika, mellan människor, tider och […]
Leva med döden
Ibland ringer telefonen på mitt jobb och sorgen fyller rummet. Någon som förlorat sitt barn, sina barn, ringer. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Vi pratar om praktiska ting, blanketter, regler. Varje mening måste ta sats. Varje gång barnets namn sägs hettar det till av smärta. Ibland tar tårarna över helt. Jag lyssnar och väntar, kan inte […]
Sluttjafsat om självmordsbombare?
Det kanske är att hoppas för mycket, att man ska slippa läsa fler hysteriska artiklar om ”ondskans religion” och andra medeltida förklaringar till varför självmordsbombare väljer att dö. Men man kan ju alltid önska att ljuset från Chicagos universitet nu ska nå in i vissa skribenters hjärnor: DN – Kultur – Dö för att vinna