Förvildande, återförvildning eller rewilding – det handlar om att låta naturen sköta sig själv. Spännande reportage i DN häromdagen om rewilding i Danmark, men jag har lärt mig om det framförallt via podden The Meaning of trees och projektet Knepp Rewilding.
Filosofin beskrivs i Richard Mabeys Nature Cure: vi människor är inte naturens chef eller betvingare, inte ens dess vårdnadshavare eller skötare. I bästa fall (tänker jag) är vi naturens barnmorska — den sortens barnmorska som sitter i en gungstol och stickar, beredd att stå bi om det verkligen behövs, men viss om att naturen klarar sig själv i det längsta, om vi inte stör den först.
Det är sannerligen en utmaning! Att vi ska ses oss själva som ett djur bland alla andra. Som vilken levande organism som helst, utan större rätt att styra och ställa än ett bi, en tiger eller ett päronträd. Självklart har vi en roll i ekologin, som alla andra organismer, och uppdrag. Och kanske behöver vi göra mer, vi moderna människor, för att balansera ut allt det vi och våra förfäder ställt till med. Men det handlar om att städa upp efter oss själva, laga det vi haft sönder. Inte om att bossa över andra djur eller växter, eller ens lägga oss i deras liv.
Jo ja, det behöver såklart ske stegvis. Har man gjort någon beroende av sig kan man inte bara dra. Men det är den riktningen vi behöver gå i. Sparka ut en sten i taget ur den kapitalistiska, patriarkala, koloniala muren, och sen sätta oss i gungstolen med vår stickning och se på när naturen tar tillbaka sin plats.
I Danmark har människor å ena sidan surat över att platserna för rewilding är inhägnade – då är det ju inte vilt på riktigt, tycker dom – och å andra sidan tjuvmatat djuren för att dom inte tror att djuren har det i sig att överleva på andra sätt.
Det inte den enda kritiken, och en del av kritiken har poänger. Men jag är övertygad om att det går att hitta lösningar, om alla fokuserar på planetens välmående. Återförvildande är lösningen på många av klimathoten, och det kan dessutom förbättra villkoren för många ursprungsfolk: ”Rewilding kan stödja urfolkssamhällens strävan efter suveränitet, hälsa och rättvisa, och dessutom är urfolkssamhällen och deras traditionella ekologiska kunskap avgörande för bevarande”, skriver tre australiensiska forskare.
Tänk på det här: ju mer vi lär oss om djur och natur, desto tydligare blir det att vi vet för lite, och haft fel om mycket. Många djur och växter är så mycket smartare än vi någonsin drömt om, och har förmågor som vi aldrig fattat. Framförallt kan vi lära oss av dom hur man gör sitt jobb i ekologin.
Apropå stegvis: jag lärde mig uttrycket förändringsblindhet häromdagen, shifting baseline syndrome på engelska. Det betyder att förändring ofta går så långsamt att vi har glömt hur det har varit när det har blivit som det är, och därför uppfattar vi det som är som det normala. Uttrycket kommer från en forskare inom fiskeindustrin, som insåg att många nutida forskare baserade sina uträkningar på artrikedomen i haven på alldeles för korta tidsspann. Varje ny generation människor tror att det som dom ser runtomkring sig är ”som det ska vara”. Om dom hade en tydligare bild av hur det har varit, kanske många skulle vara mer motiverade att återställa, förvilda och låta naturen vara som den vill och som den har varit i miljontals år.
