annaxtEftersom det kom så många kommentarer svarar jag alla på ett ställe. Roligt att så många fattade tangentbordet och skrev!
Cecilia: Tack själv!
Ilva: Precis, det är ett jobb, vad ska man annars kalla det som förskole-och fritidspersonal gör?
Christa: Tack så mycket!
Anzi: Skönt och modigt gjort. Jag har inte ångrat en sekund att jag gjorde ett sånt val.
Tonårsmorsa: Du har helt rätt i att man måste göra det som känns bäst, och att det inte är någon garanti för ens barns lycka hur man än vänder sig. Det var precis det jag försökte skriva! Och du har också rätt i att många inte kan välja.
Tina Segerberg: Stort tack.
Fieli: Hoppas att både du och pappan kan få vara hemma så länge ni vill!
SANDRA: Visst är det knepigt att andra ska bli så retade av ens egna val? Ibland tänker jag att det är en slags omsorg, en kvarleva från när vi levde i flock och verkligen var beroende av att alla gjorde det som var mest rationellt. Men för det mesta tror jag bara att det är småsinthet, eller i bästa fall lätt förklädd ångest för att någon annan har valt klokare än man själv ;-)
en_till_anna: Du skriver:
”Varför inte dela lika?”
Nej, varför inte. Min fråga handlade inte om det, utan om varför hemmapappor anses vara mysiga men hemmamammor anses vara klibbiga, eller nåt.
”Om man vill att ens barn ska få den uppfattningen att kvinnor inte är beroende av män. Typ 90% av alla barnböcker jag läste när jag var liten innehöll en pappa som jobbade på ett viktigt kontor och en mamma som stod vid spisen. Jag är glad att min mamma visade sin dotter att kvinnor tjänar sina egna pengar och hade jag en son skulle jag inte stå ut med att han fick lära sig att kvinnor är hushållerskor medan män tjänar pengar.”
Jag blir lite nyfiken på vilka böcker du läste! Själv blev jag uppfostrad (av en heltidsarbetande, ensamstående mamma) på 60-och 70-talet med böcker som Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte och Varför arbetar mamma?.
”Det handlar om att alla (som har möjlighet) måste förtjäna sitt uppehälle. dagispersonalen förtjänar sitt genom att passa dina barn så du kan tjäna ditt.”
Men om jag tar hand om fler barn än en person som jobbar på dagis så förtjänar jag inte mitt uppehälle. Hur fungerar det?
”Det handlar om att ett samhälle där kvinnan är ekonomiskt beroende av mannen inte är ett friskt samhälle.”
Det håller jag med om. Men jag tror inte att lösningen är att både kvinnor och män blir ekonomiskt beroende av sina arbetsgivare.
Karro på Glamourbloggen: Kul att du hade användning för våra tankar!
Pia: Håller tummarna för att du hittar någon bra lösning!
Johanna: Hoppas att du får många bra råd och skriver en bok – eller en blogg – det behövs verkligen. Mitt bästa tips är att man slår ihop sig med andra hemmaföräldrar och bildar en modern flock, men det är mycket lättare sagt än gjort, jag vet (och därför ett ungefär lika bra råd som när man säger till en unge som inte har några kompisar ”Men du kan väl fråga dom i klassen om de vill leka med dig?”).
Förresten skrattade jag halvt ihjäl mig åt din dag på badhuset. Du är verkligen en krigare!
Ulrika: Rodnar ner till tårna, tack :-)
Mikaela: Visst skrev Linda bland annat om kvinnor som låter sig försörjas av sina män. Men problemet är ju att det finns väldigt få andra lösningar för tjejer som vill vara hemma längre med sina barn. Dessutom undrar jag var gränsen går: Är det ok om en kvinna blir försörjd av sin mamma? Sin syster? Om en man som vill vara hemma blir försörjd av sin fru, är det ok? Eller får ingen vara försörjd av någon annan? Ens under en period?
Nina: Det är inte förbjudet för varken pappor eller mammor att vilja vara tillsammans med sina barn, men du har helt rätt i att man skulle kunna tro det ibland.
Ullet: Glad att vara till nytta ;-)
Sparkle: Stort tack.
Jenny: Återigen, jag blir helt nyfiken på dina vänner och bekanta. Känner du verkligen de där tjejerna, eller har du bara drömt det?