Hur man får barn att gå i skolan på sommarlovet

Tolvåriga dottern har gått på sommarkurs i teknik på KTH, för andra året i rad. Hon använde åtta dyrbara sommarlovsdagar till att vara i skolan – och gissa varför? För att det var roligt och spännande förstås. Tjejerna i gruppen har fått tillverka:

* solcellsdrivna legobilar
* datordrivna legobilar
* badbomber
* läppstift
* grönt äckligt slime
* kretskort med lysdioder
* glass med flytande kväve
* jättestora såpbubblor

och mycket annat. Förra året var det lika intressant – då fick de bland annat frysa ner äpplen i flytande kväve och kasta dem i en trappa så att de splittrades, och meka med ångmaskiner.

Jag fattar inte varför inte all undervisning kan vara rolig. Varför fick inte jag veta hur kul det var med matte, fysik, kemi och teknik? Varför var det ingen som kunde börja med att förklara för oss att kemi är allting vi har runtomkring oss: att det är fysik och kemi när vi lagar mat, när vi använder kläder, när vi städar, cyklar, badar och älskar och vad som helst.

Istället fick vi börja med grundämnestabeller och obegripliga experiment med kattskinn och ebonitstavar – jag får damm i näsan bara av att tänka på det. Vår otrevliga kemilärare försökte få oss intresserade genom att beskriva positiva laddningar som strippdansöser som attraherade negativa laddningar, eller hur det nu var i all sin tråkighet.

Skolan är så helt fel ute när man försöker lära ut ämnena som om de vore isolerade delar av verkligheten, flak av kunskap som simmar omkring ute i ishavet och som man måste memorera fast det är obegripligt.
Istället borde man utgå från livet som det är – börja med att visa hur allting hänger ihop och hur spännande och viktigt det är att lära sig hur allt fungerar.