Det ska rakas i tid

En vacker kropp, vad är det? Fråga din dotter så får du se vad hon svarar. Det vill till att vuxna män hänger med i utvecklingen nu, för nästa sommar har alla fjortonåringar stringtrosor och rakade sköten.

Att modet växlar vet alla, och att de unga tycker att deras föräldrars stil är på utdöende är inte heller något nytt eller anmärkningsvärt. Skönhetsidealen förändras också. Idag vill alla småtjejer vara smala, hårlösa och snygga.

Trots att jag vet det fick jag en chock när jag gick på bio med min tioåring och såg en svensk familjekomedi. Vid ett tillfälle i filmen sträckte en kvinnlig skådespelare upp sina armar i luften, vilket utlöste en reaktion av fasa i den kvinnliga delen av publiken – ett samfällt ångeststön hördes från tjejerna i mörkret. Hon hade nämligen hår under armarna!

Jag tittade på min dotter för att se hur hon reagerade. Jag, som är kvinnan i vår familj, rakar mig inte under armarna. Skulle hon ta in publikens äckel och betrakta mig som ett monster (visserligen hade skådisen en ganska rejäl buske jämfört med mina fjun, men i alla fall)? Nu hade hon ju fått en tydlig demonstration av att Hår Inte Passar Sig.

Lyckligtvis verkade hon inte särskilt berörd. Men på mig gjorde händelsen ett starkt intryck. Jag hade inte fattat att det faktiskt hade gått så långt, trots att jag läst i kvällspressen att Julia Roberts gjorde stor skandal i Cannes när hon vinkade i ärmlös klänning utan att ha rakat sig först.

Det är beklämmande, tycker jag, att så många, så unga människor har köpt bilden av den ideala, fläckfria, luktfria människan. Fina flickor har inget fett, ingen svett, inget hår på olämpliga ställen och deras mens är sval och blå som i tv-reklamen. Eller så har de ingen mens alls, för de har ätit en jätterolig medicin som gör att man slipper byta mensskydd så att man inte missar någonting jätteviktigt eller måste tacka nej till sex. Det blir svårare och svårare att vara en vanlig människa, med alla de vanliga utsöndringar och kroppsfunktioner som alla vanliga människor har, men som ingen för guds skull vill låtsas om.

För trots allt är det ju så att alla har en kropp. Man är född med den, helt enkelt. Den finns där, dag och natt, hela livet ut. I bästa fall tänker man inte så mycket på den. I sämsta fall bekämpar man den, äcklas av den.
Hur vill du att din dotter ska betrakta sin kropp? Med ömhet och respekt? Med äckel och förakt?

Många är mammorna som bantar jämt, eller jämt känner att de borde banta. Få svenska tjejer verkar trivas med sina kroppar om de inte är supersmala eller superatletiska – samtidigt kryper viktnojorna längre och längre ner i åldrarna bland barnen. I min dotters skola finns det flickor som väger sig efter varje lunch.

Mönstret känns igen. Inte är det första gången i historien som kvinnorna försöker betvinga sina kroppar. Kanske kommer det en revolution mot de rådande idealen om några år, med behåbränningar, cyclo-f-bål och Lurv Pride Parade.

Själv vill jag inte säga vad som är rätt eller fel, när det gäller vuxna kvinnor. Alla är fria att göra som de vill – för vi är väl fria? På Snack förs en ständigt pågående diskussion om kvinnokroppen – om huruvida hår är okej eller äckligt, om bantning och om dåligt självförtroende.
Men vem är det som avgör vad som är vackert och rätt? Om man betänker den summa som företagen lägger ner varje år på att få svenska kvinnor att sminka sig, banta eller raka benen – en dryg miljard kronor för reklam, enligt Sverigebarometern – så faller en skugga över valfriheten vi tror oss ha. Inte heller kan valet anses vara fritt om de som väljer att inte sminka sig, banta eller raka benen utmålas som konstiga eller udda. Idag är det nämligen inte de ställföreträdande feministerna som bränner sina behåar. Nej minsann, de är så avancerade så att de BÅDE kan sitta i en tv-studio och bekämpa kvinnoförtrycket och SAMTIDIGT ha silikon i brösten, för det är de VÄRDA.

Men det kanske är att ta i att tala om kvinnoförtryck i de här sammanhangen. Inte i den bemärkelsen att män skulle vilja förtrycka kvinnor genom att få dem att känna sig otillräckliga utan dyra kroppsförändringsprodukter. I så fall är det lika mycket kvinnorna själva som förtrycker.

Okej. Nästa chock kom när jag förstod att många flickor redan från nioårsåldern använder stringtrosor. Att det finns stringtrosor på barnavdelningen på Hennes & Mauritz, och nästan alla andra klädkedjors butiker. Småtjejerna tycker att de är fina. Inte nog med det – många fjorton-femtonåringar som använder stringtrosor rakar sina sköten, för att inte drabbas av Framstickande Hår.

När denna insikt drabbade mig var jag tvungen att fråga min kompis som själv har tonårsdöttrar och som har diskuterat mycket med sina flickor om smink, kortkorta kjolar, platåskor och annat som är inne idag.

Min kompis tar det hela med ro. ”De måste få leva ut det här, så är det bara”, säger hon. ”De vill ju vara fina, vara som vuxna. Som allting de ser på MTV och i reklamen. Och de gör det inte för killarna, de gör det för varandra. Om de bara får hålla på så här medan de är i den känsliga åldern där man måste likna alla andra, så går det över sen, det är jag säker på. De vet ju vad jag tycker, vad jag står för. När de är sjutton eller så och börjar våga vara sig själva så kommer de att välja klokt.”

Jag tror inte heller att tioåringar förknippar stringtrosor, smink, högklackat och rakat med sexighet. De tycker fortfarande att sex är snuskigt och vill inte att killarna ska få se deras rumpor för allt smör i Småland. Och även de fjorton-femtonåriga tjejer jag känner har en mycket feministisk inställning, de läser Darling hellre än Veckorevyn och vet vad de vill, och när de vill det. Det stämmer säkert att de pyntar sig mer för att imponera på, och likna, varandra, inte för att göra killar upphetsade.

Men fattar killarna det? Är det ingen risk med att låta en trettonåring gå på badstranden med stringtrosor, eller låta en femtonåring gå på fest sminkad och klädd som – ursäkta, men för att vara uppriktig – ett fnask?

”Nej”, säger min kompis, ”jag tror att du har fel där. Jag tror inte att det är någon fara i vår kultur. Våra män vet om det här, de fattar vad det går ut på, de har väl egna döttrar eller småsystrar.”

Jag undrar jag. Och inte för att det borde spela någon roll. Våra barn borde kunna klä sig hur de vill, eller för all del gå nakna på stan utan att behöva bli antastade för det.
Det borde finnas utrymme för unga flickor och pojkar att utforska sin sexualitet, eller välja att vänta, att testa vuxenskorna eller låta bli så som det passar just dem själva. Men så tror jag tyvärr inte att det fungerar idag.

Därför är det dags att vi börjar diskutera de här frågorna, både med varandra och med våra barn. Och jag tror att det är av största vikt att både kvinnor och män deltar i diskussionerna.

Hur ska vi bemöta våra döttrars önskningar om att passa in, att vara lika häftiga eller fina som alla andra? Vilka gränser ska vi sätta? Hur känner män inför kvinnors stränga kroppsideal? Om du har döttrar – pratar du någonsin med dem om deras kroppar, eller känner du att det är tabu?

Har mamman och pappan lika mycket ansvar för att döttrarna ska växa upp utan komplex för sina kroppar?
Hur ska vi lära våra söner att tolka flickornas signaler på rätt sätt?
Tror du att du kan uppfostra (eller att du har uppfostrat) dina döttrar så att de själva kan sätta gränser för vad andra får göra med deras kroppar?

Hur kan vi låta våra barn testa sig fram till vuxenlivet i en trygg atmosfär?

PS Ett tips till de unga som drömmer om att bli skräckfilmsregissörer: Satsa på hår eller lukt. ”Bikinilinjen”, ”Benhårens återkomst” eller kanske ”Utan deo i två dagar” kan bli riktiga kassaklirrare.

Svar från omvärlden

… och här är några av svaren (delvis kortade):

Jag tycker att dom frågorna du ställer känns jätteviktiga – och svåra. Själv är jag mamma till två pojkar på 4 och 8. Min 8-åring har redan kommenterat min kropp vid flera tillfällen – att det inte är fint med såna ”skrynkliga” lår (celluliter) som mina, att det är fult när det sticker fram hår när jag har baddräkt och har glömt raka mig. Att han redan som 8-åring lägger märke till dom här sakerna tycker jag är helt otroligt. Redan här verkar ju bilden av vad som är vackert och hur man bör se ut ha satt sig.
Sandra

Så glad jag blir när jag inte är ensam i min oro. Jag tror nämligen inte som din väninna att inte är någon fara när småflickorna ser ut som sexbomber. Möjligen att våra män, vuxna och med lite distans till sina lustar, kan titta på flickornas avslöjande stjärtar och småle, men tonårspojkarna!! Vilken frustration! Jag vet att många killar i säg 14-årsåldern är nästan oförmögna att hänga med i skolan om man kan skönja frökens behå etc. – de tänker ju på sex nästan jämt! Och alla män och pojkar har inte döttrar eller småsystrar – för många är det kvinnliga totalt främmande.
Karin

Min dotter är bara drygt två år, men jag funderar mycket på utseendefixeringen, kanske särskilt för att jag aldrig varit särskilt fixerad själv, och först i vuxen ålder upptäckt hur otroligt många människor som har ett så komplicerat förhållande till sin kropp.
Det känns som om jag själv är ”vaccinerad” – oavsett om jag blir nojig över mitt utseende ibland numera, så har jag fått växa upp utan stress, och hunnit skaffa mig en identitet som ju är så mycket viktigare än utseendet. Men jag betvivlar att det kommer att vara lika enkelt för min dotter.
Din kompis verkar ha en avspänd attityd – låt dom agera ut det – och jag tror att det kan fungera bra, men bara om man samtidigt som vuxen är väldigt tydlig med att man inte delar dom ytliga och osäkra känslor som finns bakom kroppsfixeringen. Då tror jag också att ungdomar i sena tonåren ”kommer tillbaka” till en avspänd inställning.
Jag tror att vi kvinnor måste börja, och att vi spelar en större roll i att förändra utseendehysterin än vad män gör. Män hakar på den kvinnobild som kvinnor serverar, och särskilt yngre män tror jag har svårt att se igenom alla roller som kvinnor spelar. Växer man upp med rakade tjejer med stringtrosor så tror man att det är så kvinnor ser ut, men jag tror inte att män skulle tända mindre på kvinnor med hår och ”osexiga” kläder, om det var den gängse kvinnobilden. Kvinnlighet, manlighet och sexualitet finns ändå, och handlar om helt andra saker. Dagens utseendefixering handlar mer om brist på andlighet, mognad och en stress som leder till kontrollbehov tror jag. Och där tror jag att vi kvinnor driver utvecklingen och männen hänger på. Alltså kan vi också förändra rollerna, om vi vågar se oss själva som människor i första hand.
Maria Ekendahl

Du tar upp sådant som jag ständigt diskuterar med min kompis och med mina döttrar. De två äldsta är 22 och 20 och har klarat sig bra genom sin uppväxt. Båda vägrar string och en av dem har slutat raka sig under armarna. Jag är mer orolig för mina små barn, en kille som är sju och ett halvt och en lite tjej som är sex. Än så länge har jag kunnat distrahera bort dem från teven när exempelvis Småstjärnorna sänds. Ett program som jag tycker är riktigt hemskt. Visst förstår jag att ungar älskar att klä ut sig och låtsas att de är sina idoler men det gör mig beklämd att se dessa ljuvliga ungar inklämda i tajta fodral och med smink upp över öronen.
Och de här hemska platåskorna…Varför ska inte tjejer få ha skor så att de kan spring och hoppa som killarna? Modeindustrin och barnklädesindustrin har ett stort ansvar, tycker jag.
Lotta Thorsen

Det som är så snurrigt är ju dessutom att vi som är vuxna helst ska ha barnmode, typ underkläder med Nalle Puh. Det är sjukt det med.
Christina

Jag håller med både dig och din väninna och känner väl igen problematiken i din krönika. Jag vågar inte ens hänga ut min 14-årings trosor på torkvindan. Grannarna kunde tro att vi driver bordell! Underklädsmodet är förfärligt och vissa andra inslag i modet påminner också mest om sådant som bara hamnluder hade på sig när jag var ung. Men som din väninna säger, det går nog över, det hör till åldern. 14-åringen är annars mycket snäll och fridfull, bakar och lagar mat, umgås med sin kille och sina kompisar. Att ge stöd och avgränsa de värsta avarterna är väl ens roll som tonårsförälder. Jag säger t.ex. bestämt nej till tatueringar!
Tonårsmamma

Jag skulle inte vilja säga att jag håller med dig riktigt om allt. Jag är väldigt medveten om mitt eget värde som kvinna /tjej men jag rakar mej under armarna OCH har silikonbröst, men kalla mig inte för nåt annat än väldigt feministisk för då blir jag sur. Att jag rakar mig under armarna och på benen beror på att det faktiskt inte är speciellt snyggt med tofsar som sticker ut under linnena på sommaren.
Däremot skulle jag aldrig köpa stringtrosor till min tioåring för hon behöver inte bara tajta brallor än, men när hon börjar bära tajta brallor får hon också använda stringtrosor om hon vill. Men jag kommer inte att tycka att hon ser ut som ett fnask för vad gjorde man själv i den åldern? Herregud man såg ju ut som hej kom och hjälp mej, men inte en jävel brydde sig. Så aldrig att jag kan klaga på min dotters utseende om det bara galler kläder och smink – eller pratar vi piercing här, för det går jag inte med på.
Jenny

Jag har tre döttrar, 14, 12 och 7 år gamla. Med de två äldsta har jag pratat och pratar fortfarande om allt som gäller kropp, sex m.m. Har lärt dem att vara stolta över sina kroppar, och över att de är tjejer. Har de problem eller frågor så kommer de till mig. Med sin pappa pratar de inte om sådanthär. Det faller sig naturligare att prata med mig. Tjejer emellan.
De två äldsta har aldig varit utseendefixerade. Är båda nöjda med hur de ser ut. I sjuåringens klass pratas det redan om vem som är snyggast osv. När det gäller kläder vill hon gärna ha sådant som är snyggt, enligt henne då genomskinligt, tajta kläder, korta tröjor, glittrigt, bh-topp. Detta tycker jag är små vuxenkläder, vilket jag talar om för henne, och jag vägrar köpa det. Hon blir sur över det och ska inga kläder ha. Men accepterar till sist eftersom hon vet att det blir som jag sagt. Hade ingen aning om att det fanns stringtrosor till barn! Frågade 14- och 12-åringen om de skull vilja ha det, men de sa; Aldrig! Tror inte jag skulle köpa det till dem heller. Även om jag själv har det ibland.
Astrid

Jag har själv 4 döttrar mellan 7 och 1 år, och jag har funderat mycket på det här med kläder. Jag kan inte med bästa vilja i världen förstå varför småflickor måste klä sig som tonåringar.
Min äldsta var på dans på ett fritids i vintras och jag blev nästan chockad när jag såg vad andra 6-7 åringar hade på sig. Små korta kjolar, genomskinliga blusar med liten top under som visade halva magen osv. Jag tyckte de såg ut som små slampor och jag förstår inte att deras föräldrar tillåter det. Min flicka hade på sig en lång vinterkjol och en glittrig top som gick till höften. Hon tyckte hon var jättefin.
När hon går i skolan ska hon ha vanliga byxor och en tröja för det är meningen hon ska kunna leka fritt, men jag har sett flera av hennes klasskamrater i platåskor och snäva kjolar och toppar i skolan. Det borde inte finnas sådana kläder till barn.
När man ser utbudet i kataloger och affärer blir man förfärad. Vi måste ifrågasätta både i affärer och till de föräldrar vars barn får klä sig på det sättet. Sätta upp någon slags ”klädkod” i alla fall till de minsta i skolan. Kanske rent av hela skoltiden. Jag tänker inte stillatigande acceptera det utan försöka kämpa med näbbar och klor.
Christina Hedström

Mamma B: Nej, det är inte ofarligt att släppa ut 13-åringen på stranden i stringbikini eller 15-åringen till fest klädd som ett fnask. Det finns fortfarande alldeles för många män/pojkar som missuppfattar detta som en inbjudan.
Beträffande rakning och deodoranter måste det vara upp till var och en, kvinna eller man, att välja. Man gör det man trivs med själv inte vad omgivningen kräver. Detta har jag lyckats lära mina döttrar. Två av dem har bett mig skriva till Dig. Vi rakar oss under armarna för vi tycker det är lättare att hålla rent då. Beträffande benen är det en smaksak: Tycker jag att det är kul att titta på mina håriga ben? Om jag tycker det är fult så tror jag att jag har rätt och rakar.
Dotter L, 18: Jag tycker att modeskaparna fördärvar barnen. Barn ska klä sig bekvämt och smakfullt och definitivt inte utmanande. BRÄNN STRINGTROSORNA PÅ BARNAVDELNINGEN.
Men fördöm föralldel inte Cyklo-F, det är en välsignelse för många kvinnor. Tänk bara på tjejerna som har en kvinnlig gympalärare med piska och lindrig mens. Hon vet inte att det flödar friskt när man springer: ”Det är bara nyttigt att röra sig under mensen” osv, osv.
Mamma B och dotter L

(Den här texten har tidigare publicerats på föräldraNätet den 2000-06-11.)