annaxtVarje dag i stan möter jag föräldrar som kör sina barn i barnvagn. Stora och små barn sitter i vagnarna och jag möter deras blickar: blåa, bruna, trötta, nyfikna eller undrande blickar mellan täcket, nappen och mösskanten. Och jag undrar ofta när jag ser alla dessa barn-i-vagnar – har vi blivit lurade av barnvagnsindustrin?
Det är dyrt som sjutton att köpa en ny vagn. Att man lägger 5 – 10 000 kronor på vagnparken är inte ovanligt, fast de flesta småbarnsfamiljer har ont om pengar. Så varför köper vi nya, stora, dyra barnvagnar? Varför kör vi alltid omkring med barnen i vagn, även när det gör livet krångligare?
Jag läste någonstans att bestick var en uppfinning för att markera distans till maten – de som åt med bestick var finare och inte så vulgära som de som åt med fingrarna. Minsta småbarn vet ju att det är godare att äta med fingrarna men man vill ju inte vara en gris, så man äter med bestick. Lite likadant är det med barnvagnar. Man slipper vara så nära barnet, man måste inte känna det inpå sig hela tiden. Och man vill ju inte få en mammagris, så man lägger ned bebisen i vagnen.
Ibland är det ju praktiskt med vagn förstås! Bra att ha en som bebisen kan sova utomhus i. Bra när man har en massa tunga kassar. (Fast då kan man ju lika väl ha barnet på ryggen och dra kassarna i en kärra.) Bra förstås om man har tvillingar eller fler.
Men fundera på det här: Måste alla ha vagn? Måste man använda vagnen varje dag? Varför kör så många föräldrar omkring med stora barn i sittvagnar (alla stora barn kan ju inte ha svårt att gå)?
Jag tror att det beror på en massa saker: Statustänkande. Stress. Oro för att inte vara som alla andra. Noja för att vara för nära varandra, att inte barnen ska bli självständiga.
Kanske är det därför som det är så vanligt med små barn som ligger vända bort från den som kör. Helt försvarslösa mot både intryck och krockar. Jag tror att de flesta föräldrar har barnet vänt emot sig den första tiden, av ren instinkt. Man vill ju skydda sin bebis, ha den nära sig. Men när bebisarna blir större och nyfiknare vänder man på vagnen så att barnet alltid sitter framåt. Det vore bättre att fortsätta köra med ögonkontakt och låta barnet välja utsikt själv tycker jag! En bebis som sitter framåtvänd kan inte ens veta vem det är som kör vagnen, utan att vända sig om, och den kan inte välja att stänga av omgivningen.
När min första son var bebis tänkte jag på hur stor världen måste vara för honom, även fast vi bara var hemma. Han blev utmattad av för mycket intryck och det verkade som om det viktigaste för honom var att få vara nära oss, att få känna samma lukter, samma värme och höra samma röster som han var van vid. Det var så mycket som hände ändå.
Tänk dig själv att du är en pytteliten bebis! Din kropp växer jättesnabbt, helt plötsligt blir du vrålhungrig, ibland är det mörkt och du vet inte var mamma är, nya ljud och bilder och lukter väller över dig oavbrutet. Du ska vänja dig vid vatten, kyla, värme, kläder, blöjor, syskon, höjder, hunger, pussar med skäggstubb, ringklockor, glasrutor, dammtussar, ensamhet och tusen andra okända saker.
Mina fyra barn är stora nu, men när trean var liten genomgick vårt liv en radikal förändring. Vi slutade köra barnen i vagn jämt och ständigt.
Vi hade fyra (begagnade) vagnar då – liggvagn, sittvagn, tvillingvagn och sulky. Det var en himla massa krångel med de där vagnarna när man skulle åka buss eller bil eller köra i snö eller uppför trappor eller inne på fik och i affärer. Så när trean föddes lät vi vagnen stå och tog henne på ryggen istället. Plötsligt blev livet mycket enklare – på vissa sätt. Vi blev friare och rörligare. Det kostade mindre. Man kom närmare varandra.
Jag vet att vagnen betyder jättemycket för nyblivna föräldrar. På föräldraNätets ”BarnvagnsSnack” görs det drygt 100 nya inlägg varje dag, med frågor och svar om olika vagnars kvalitet, pris, för- och nackdelar. Vi svenskar köper barnvagnar av Emmaljunga, Brio, Britax/Teutonia och de andra barnvagnstillverkarna för ungefär 360.000.000 kronor årligen. Förutom själva vagnen kan man även köpa en mängd tillbehör: åkpåse, ståbräda, skötväska, ratt, parasoll med mera. Tyget, hjulstorleken, handtaget ska helst vara av den allra senaste modellen. Vissa vagnar kan man bygga om till olika saker, nästan som Transformers.
Vagnen kan bli nästan lika viktig som en bil. Det är lika stort bekymmer med att köpa den, och den tar lika mycket tid att sköta om. En barnlös kompis var chockad efter att ha bevittnat ett antal mammor som bröt upp efter en bebisträff. ”De stod lutade över vagnarna i evigheter! Bäddade, bäddade om. Tog ut tusen prylar ur skötväskorna, packade om dem igen. Det tog hur långt id som helst innan de kom iväg!”
Kanske vi är rädda för att verka för primitiva om vi bara har ett barn i en bärsjal, utan allt bagage? Eller är vi rädda för att inte vara tillräckligt utrustade? Men en blöja får ju plats i fickan, byta kan man göra med bebisen i knäet och det finns nästan alltid en vänlig själ som låter en värma flaskan under sin varmvattenkran.
Så jag säger: Våga Vägra Vagn. Eller iallafall – vägra köpa dyra monstervagnar! Köp litet och begagnat och lägg överskottet på nåt kul istället.
(Den här texten publicerades i Aftonbladet den 2003-01-09.)
Jag är en sån. Vagnsucker. Innan vår lilla bebis föddes köpte vi en begagnad vagn och det var ju hur bra som helst. Sen drabbades jag av någon konstigt bacill som gjorde att det blev en sprillans vagn när vi skulle byta ut till en smidigare liten istället för den gamla stora. Sån är jag..:)