Vi har alltså flyttat (tillfälligt) och jag håller som bäst på och ställer in alla böcker i bokhyllorna. (Ja, trots att det bara är för nio–tio månader. Böcker i kartonger är som, som, ja som nåt hemskt och sorgligt, jag kommer bara inte på vad.) Och nu har jag några helt omstörtande och radikala idéer om hur jag ska ordna böckerna!
Förut stod alla faktaböcker i egna bokhyllor, och all skönlitteratur för sig, och alla barn- och ungdomsböcker för sig. Faktaböckerna kommer att få två egna bokhyllor även i det här hemmet, men nu kommer idéerna!
Barn- och ungböckerna kommer att få flytta in med vuxenböckerna. Jag har ändå alltid haft svårt för uppdelningen av barn- och vuxenböcker, jag läser mycket så kallade ungdomsböcker och tycker ofta att de är lika stora läsupplevelser (eller större). Vi gjorde så med all science fiction för några år sen, flyttade in den bland alla andra böcker och har varit jättenöjda med det.
De allra yngsta barnböckerna får inte vara med, jag vet inte exakt ännu var jag ska dra gränsen men pekböcker och bilderböcker kommer iallafall att få stå på egna hyllor.
Den andra idén är inte min egen utan ena dotterns. När jag grubblade på hur vi skulle dela upp skön-böckerna mellan två rum med fyra bokhyllor i ena rummet och två i det andra föreslog hon att bara ha ”hedersböcker” i det ena rummet. Alltså böcker som jag känner särskilt mycket för, av en eller annan anledning. De böcker jag skulle vilja rädda först om det brann! Vilket kan betyda att någon författare har alla sina verk i hedersbokhyllan, medan någon annan kanske bara har en eller två titlar där, och de andra som jag inte älskar fullt lika mycket får stå i de vanliga hyllorna.
Det blir en utmaning att välja ut! Och sen är det förstås inte bara jag i familjen som har synpunkter på vilka som är hedersböcker. Men alla får flytta ut sina egna favoriter dit, det måste vara upp till var och en. Däremot får man inte ta bort någon bok från hedersbokhyllan bara för att man själv inte gillar den.
Det blir några få undantag: Modesty Blaise-böckerna får stå i vanliga bokhyllan trots att de är favoriter, för de har redan en hedersplats där och för att jag absolut inte vill dela upp dem.
Biografierna står också tillsammans fast alla inte är lika intressanta. Samma sak med min mammas gamla Strindberg-samling.
Vill-läsa-böckerna får en egen hylla. Det har jag tänkt länge eftersom jag antingen lägger de böcker jag planerar att läsa sen, när jag har läst ut de böcker jag läser nu, i en hög vid sängen som bara växer sig högre och till slut hotar att rasa över mig och krossa mig i sömnen, eller så stoppar jag in dem på rätt bokstav i bokhyllan och glömmer bort att läsa dem sen.
Lånehyllan har funkat bra, så den behåller vi: dubletter som vi ger bort när det passar, böcker vi gärna lånar ut och böcker som vi lånat och ska lämna tillbaka, plus en liten anteckningsbok för att komma ihåg vem som lånat vad (men tyvärr kom jag på det för bara några år sen, innan jag lånade ut till exempel Guru, Roger Brook-serien, Modesty Blaise nr 8 och Snow Crash).
Så vad tror ni om detta? För out there? Eller kan funka?
PS Någon i familjen råkade andas nånting om sortering efter färg. Den personen fick en lång, tillrättavisande blick. Den personen trodde att man kunde skämta om såna saker.
Mycket bra, mycket bra! Nästan som jag har det, t.ex med ba/ung och vuxenböcker tillsammans, biografier för sig mm. Men VILKEN bra idé med hedersböcker, det ska jag införa! Och en anteckningsbok för utlåning, varför har jag aldrig tänkt på det? (Korkat.)
Äsch, inte korkat! Det är bara inte möjligt att ha fler än åtta briljanta idéer i huvudet samtidigt, det är vetenskapligt bevisat.
Shikasta tycker jag du skall lägga långt ner i högen, den var väldigt, vad skall man säga… trög att komma igenom, i alla fall för mig.
Tack för varningen! Jag får ge den tio sidor och se hur det går.
Men läs gärna The Marriages between zones three, four and five från samma serie, om du inte redan gjort det. Min allra bästa älsklingsbok som tål varje omläsning. Den talar direkt till mig.
Nej, har inte läst. Spännande!
Hedersböcker! Passar ju mycket bättre än favvoböcker på hedersplats. Så får det bli. Och så tänkte jag protestera och säga att Shikasta väl är riktigt läsvärd, men sedan blev jag tveksam. Blandar kanske ihop den med The Marriages between zones three, four and five.
En anteckningsbok är bra, men hjälper inte mot allt. (T.ex. inte mot slarvrar som i: JAG? Nej inte har jag lånat ditt ex av Yes Minister. Måste vara någon annan!) Hjälper gör däremot de nya möjligheterna att hitta sina förlorade älsklingar med hjälp av nätet. Dvs köpa ett nytt ex av dem som man saknar för mycket.
PS. Som den färgnörd jag är har jag under en period av mitt liv färgsoterat böckerna efter ryggarnas färg. En förmildrande omständighet är möjligen att jag var i tolvårsåldern då…
Haha! Tolvåringar är ursäktade.