annaxtDet går en intressant artikelserie om lek i Svenska Dagbladet just nu. Måndagens artikel handlade om fri lek och rubriken var ”Den fria leken är nästan fånigt hyllad”. Artikelförfattaren har fokuserat framförallt på hur leken kan handla om könsroller, och intervjuar före detta jämställdhetsexperten Ingemar Gens. Han är ingen vän av fri lek. ”Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras”, säger han. ”Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt. Barn härmar ju samhället och tvingar in sig i olika roller som de sedan övar sig på.”
Gens tycker att de vuxna ska styra leken, och att de som hyllar den fria leken mest är lata och inte orkar leka med sina ungar.
Jag var ingen lekmamma när barnen var små, inte på det sättet att jag var med aktivt i deras lekar. Däremot kunde jag gärna gå med på att hoppa in och gästspela som farligt lejon, elak häxa, busschaufför eller till och med snäll mamma, om det inte innebar att jag måste släppa diskborsten, hammaren, pennan eller vad jag nu hade i handen. Mina kids gick inte på dagis men var otroligt bra på att leka, alla sorters lekar från stillsamt legopill till fantastiska fantasilekar om barn som flög på tigrar och räddade prinsar från fängelsehålor. Om de någon gång kom till mig och bad mig vara med och leka eller bygga med lego tackade jag nästan alltid nej. Jag hade varken tid eller tålamod, och leken blev aldrig bättre om jag var med. Jag var för vuxen helt enkelt.
När jag läser artikeln tänker jag att min uppfattning om vad som är fri lek stämmer bättre överens med den förklaring som Birgitta Knutsdotter Olofsson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, ger: ”Fri lek är motsatsen till styrd lek, lekar med regler som ”Bro bro breja”. Fri lek är lek på barnens villkor där deras fantasi får styra.”
Fantasi är det viktiga ordet här. Jag kan absolut hålla med om att ingen lek är fri i bemärkelsen ”sprungen ur ingenting”. Leken speglar alltid de vuxnas liv, men i den fria leken finns det alltid ett mått av fantasi. Man kan också kalla det inspiration. Var den kommer ifrån är svårt att säga, men det är den som får ungar att växa och saker att hända. Därför är den otroligt viktig.
Artikeln i SvD fortsätter med ett resonemang om att styra barns lek med olika leksaker eller material så att killar inte bara väljer hårda saker och flickor mjuka.
Tanken är bra. Att man visar barn på alternativ och presenterar olika sysslor utan att tillskriva dem särskilda könstillhörigheter är jättebra. Problemet är att den pedagogiska modellen inte motsvarar de vuxnas egna beteenden. Om män verkligen bejakade sin kvinnlighet (och jag använder ordet rent katalogiskt, utan värderingar) och kvinnor bejakade sin manlighet så skulle barnens lekar snart se helt annorlunda ut. Därför menar jag att man gör det enkelt för sig när man fokuserar på barnens lek, i stället för att ändra på sitt eget liv.
De som är födda på 80-talet är inte den första generationen med killar som försöker bryta könsstereotyperna, men de är många fler än de som fanns i min generation. Det är bra, och det betyder att deras barn kommer ännu längre. Detsamma gäller tjejerna (fast där ser det mörkare ut tycker jag eftersom dagens unga kvinnor är om möjligt ännu mer fixerade vid kroppsideal och utseende än vi var).
Våra handlingar, våra egna dagliga handlingar, betyder tusen gånger mer för våra barn än vad de får för lekmaterial på dagis!
Väldigt klokt.
Oj vad kloka ord! Jag får barn om ca 5 månader. Tänker dagligen på hur jag som förälder ska agera i lek och vardag med mitt barn. Då är det fint att läsa inlägg som dessa så en får lite inspiration.
Fan vad bra! Typiskt nog är jag mer orolig för dottern än sonen, och oron gäller just att hon om 8-10 år ska fastna i kroppsfixering.
Bra skrivet. Finns inget bättre än när man ser sina barn totalt fria och avslappnade i lek som kan hålla på i timmar. Läste i en av Ylva Ellnebys bok att man aldrig ska störa en lek och det har jag varit noga med, minns ju hur vilsamt det är att få vara i leken.
Jag brukar hålla med Gens i nästan allt, men inte i det här.
Bara kring det där med att vara med och leka som vuxen: Är det bara jag som tycker att det är sjukt roligt att t ex hålla en liten smurf och prata med konstig röst och därmed få barnen att dö av skratt? Eller räknas det som ren underhållning och inte lek… ? Är att läsa saga inte heller att leka?
Helt fri lek borde väl för övrigt karaktäriseras av total frånvaro av ”lekmaterial” och att man ser vad som föds ur det?
Vad som behövs i förskolan och i skolan är inte mer genuspedagogik eller mer styrning. Det som behövs är pedagoger och lärare som inte är så homogena som idag. Framför allt behövs det fler män i förskolan och i skolan. Då får barnen ett heterogenare spektra av influenser.
Cruella: tack!
Emma: Tack! Grattis till den kommande bebisen. Det kommer att gå jättebra, men säkert inte alltid bli som du tänkt dig!
Hakke: Det där är ett gissel. Fina, vackra tjejer som tycker att de är fel här och där. Tror att vi borde lägga mycket mer krut, alla vi vuxna, på att få bukt med det.
Anna T2: Jag kan faktiskt sakna de där lekarna som började när ungarna vaknade och bara slutade när de blev avbrutna, eller somnade. Vilka världar man fick se! Vilken lycka att de fick vara där!
Om man ska vara noga är det kanske skillnad på lek och underhållning. Egentligen har jag svårt att se framför mig en lek där vuxna är med alls, utom strikt på barnens villkor, typ som tamt lejon eller biljettklippare.
Medborgare X (intressant namn!): jag håller absolut med om att det behövs fler vuxna av alla sorter både i skolan och förskolan. Jag går gärna ännu längre och tycker att det behövs mindre skola och förskola, och mer deltagande av barn i vuxenlivet där det finns många olika sorters människor.
Att ge barn alla möjliga sorters leksaker och visa på alternativ är fantastiskt, men att försöka styra lekarna, t ex störa småflickor som leker med dockor, låter fullkomligt livsfarligt. Barn leker för att det är deras sätt att iaktta, lära, öva, ha roligt, interagera och framför allt bearbeta alla intryck de får. Hoppar man in och stör där, begår man ett övergrepp.
Helt riktigt ab.
Väldigt bra skrivet! Jag tycker också att fokus hamnar fel ibland; vi ska ändra på barnen/det de gör – istället för att börja förändra oss själva! Tror man måste börja med att rannsaka sig själv…
//Sofia ”Bloggfia”
Tack Sofia. Att ändra på sig själv är alltid svårast!
Däremot kan man ”låsa upp” lekmiljöerna i förskola och skola så att det inte försiggår docklekar bakom den ena stängda dörren och diverse byggen bakom den andra. För ungar är precis som många vuxna förtjusta i att göra det som var roligt i går och ger sig inte alltid utanför ramarna, särskilt som det tenderar att bli rätt så flicktjockt i dockis och pojktungt bland lego och bilar.
På vårt gamla dagis gjorde pedagogerna om så att de tog stora hopp-, lek- och samlingsrummet och gjorde öppna ”lekstationer” i stället. Och vips valde ungarna verkligen mycket friare, åt alla håll. Helt enkelt för att de SÅG vad som försiggick i hörnan ett par meter ifrån och att det också verkade kul!
Bra idé Cruella. Enkel och jättebra.