annaxtYngsta dottern visade mig ett mail igår som hon hade skickat till Fredrik Schulte, en av de moderater som har möjlighet att påverka omröstningen om FRA-lagen på onsdag. Hon ville veta vad jag trodde: skulle Fredrik läsa det och tänka igenom det en gång till?
Så här skrev hon:
Hej! Jag heter Julia Finnsiö, och jag kontaktar dig angående FRA-lagen som röstas om på onsdag. Jag vet inte ens om det här mailet kommer att nå fram till dig innan onsdag, men jag hoppas.
Jag läste i Aftonbladets artikel att du är emot lagen, men röstar för för att undvika politisk kris, och jag har full förståelse för hur du tänker: ”det kommer ändå att gå igenom förr eller senare – varför gå emot mitt parti för att motverka den här lagen, som ändå kommer att drivas igenom senare”. Ändå måste jag starkt uttrycka min fasa över detta uttalande.
Jag undrar ändå om du inte i grund och botten tror på det faktum att man måste stå för sina åsikter. Du har blivit framröstad som en ledamot – varför? För att du är en moderat? Nej. För att väljarna gillar det du står för. Om man bara röstade på dig för att du var ”en till moderat” så skulle det lika gärna kunna sitta 97 kloner av en enda moderat i riksdagen i fyra år, alla som röstade samma sak. Men det gör det inte.
Ta det förtroendet som väljarna har placerat hos dig och använd det till något nyttigt, något bra, något som jag är säker på du vet djupt nere i botten av din själ är RÄTT, och rösta MOT FRA-förslaget! Jag ber dig nu, som medmänniska. Använd förnuftet. Du vill inte skapa osämja i partiet? Okej, föreställ dig det här:
Det är ett gäng med mellanstadieungar på en skola, och ledaren vill gå och köpa cigg. Det är nämligen coolt att röka och ledaren har nu bestämt att alla i gänget ska börja göra det. Många gillar idén, de känner att det är coolt. Men Fredrik, 10 år, tycker inte att det är ett bra förslag. Han har nu ett val framför sig, ett skakande val: antingen kan han gå med gänget och köpa cigg, eller så kan han stå för sin sak, deklarera att han tycker att det här är fel, och vägra gå och köpa cigaretterna. Om han går med så kommer han att börja röka, inte bli utstött från gänget eller skapa problem, men om sextio år kommer han att dö av lungcancer. Om han inte går med kanske ledaren blir sur, hans kompisar kanske kollar snett och tycker att han är en barnunge, men om sextio år sitter han fridfullt i sitt hem, hostat har han inte gjort sedan han hade en lätt förkylning för ett par månader sedan och allt är frid och fröjd.
Jag frågar dig nu, vad tycker du att Fredrik ska göra? Ska han stå för sin sak, eller ska han kuvas under grupptrycket?
Du har otaliga människors stöd. Glöm vad som förväntas av dig, och gör det som du i ditt hjärta vet är rätt. Och det där med att sossarna i grunden står för förslaget – du vet att det bara är en ursäkt. Ja, det var Thomas Bodström som kom fram med förslaget, men tror du ärligt att det skulle röstas igenom av vänstern?
Fredrik Schulte, jag ber dig nu, som medborgare och som människa: snälla, snälla… stoppa FRA-förslaget.
Med förhoppningsfulla hälsningar, Julia Finnsiö”
Jag svarade att det nog hjälpte lite grann att skriva brev till politiker, man kan aldrig veta säkert om det blir läst men om ingen skriver så händer det ju garanterat ingenting.
I morse läste jag om Fredrik i Dagens Nyheter (bara i papperstidningen, men många andra artiklar om FRA-frågan finns på dn.se). Alla de sju intervjuade unga moderaterna säger att de ska rösta ja, men flera av dem verkar bara göra det för att ledaren tycker att det är coolt.
Här finns sidan stoppa FRA-lagen nu, med hjälp och anvisningar för dig som också vill skriva ett brev för att påverka.
Heja Julia!