Detta har hänt:

• Jag och Pysse Westander visade filmen The Business of Being Born för kanske hundra personer: föräldrar, barnmorskor och några journalister, och hade diskussioner efteråt där bland andra Gudrun Abascal var med. Det var mycket lyckat! I dag ska jag visa den för 96 barnmorskestudenter på Barnmorskehögskolan, sen ska den skickas tillbaka till USA igen.
Men det bästa av allt var de tonårstjejer som var på visningen för att hjälpa till med biljetterna, och som inte alls hade tänkt se filmen eftersom det är äckligt och hemskt med förlossningar, och som blev helt förtrollade, tårögda och lyckliga. Som nu till och med kan tänka sig att föda barn nån gång :)

• Hemmet är ÄNTLIGEN röjt från flyttkartonger! I förrgår morse var det första gången jag vaknade 1) i mitt eget hem som 2) inte var belamrat med saker som man måste kryssa mellan och leta i för att kunna äta frukost på ett och ett kvarts år. Fatta. Det har tagit två månader att packa upp, hitta plats för eller göra oss av med allt vi hade med oss från den förra (1.5 gånger så stora) lägenheten.

• Att det har tagit så lång tid att packa upp beror också på att vi är sex personer som bor i en liten fyra, vilket gör att det inte finns någon som helst plats att bara ställa undan grejer på. (Jo, vindsförrådet förstås och det blev fyllt till bristningsgränsen redan samma dag vi flyttade hit.) Minst två personer sover på soffan eller madrass på golvet och eftersom det inte finns garderober åt alla har de sina saker i olika kartonger. Sen vi kom tillbaka har vårt hem varit som ett sextonspel – man måste alltid flytta på någonting för att komma till nästa punkt.
Jag klagar inte på att barnen bor hemma – i själva verket gillar jag det jättemycket. Och vi är faktiskt vana efter resan att tränga ihop oss och bo i kappsäck. Men jag beundrar ändå tålamodet hos de två av barnen som måste packa ihop sina sängar varje dag och som alltid måste flytta sina saker för att de inte ska vara i vägen.

• En sak som har tagit galet mycket tid var att gallra bland 14 000 bilder från resan för att göra två bildspel (ett till inflyttningsfesten och ett till Stora Familjeträffen). Ja, du läste rätt. Fjortontusen bilder, de allra flesta tagna av mig. Det låter som en fallbeskrivning. Men bildspelen blev fina!

• Jag skriver på en bok om resan, en debattartikel om synen på barnafödande och en artikel om ungdomskultur, samt korrar texter åt ett litet reseföretag. Inga välbetalda jobb i sikte. Men vem behöver pengar när man har solsken. Och tonåringar över hela huset. Och damm i hörnen.