annaxtBrödkniven är nu upphittad, och ungefär hälften av lådorna uppackade (upppackade?). Trettio lådor bildar vägg till ett extra sovrum i vardagsrummet, där bor sjuttonåringen – det är ju inte så länge tills vi ska resa så hon står ut med ett kartongrum. Hon var för övrigt en klippa under själva flytten, imponerade till och med på stadsbuden och bidrog även till att köket blev funktionsklart redan första dagen.
Vi planerade mycket noggrannt var den perfekta platsen för tekokning och mackbredning skulle vara, eftersom te (med eller utan mackor) bör tas på det största allvar. Till slut fann vi den och väntar nu bara på Nobelpriset.
Är det förresten någon som kan förklara varför det tar så lång tid att packa upp innehållet i kartongerna? Kan det vara så illa att man egentligen klarar sig lika bra utan det?
Andra bloggar om: te, kök, flytt, tonåringar, Nobelpriset
Ni är bara för coola som gör detta!
Coola eller från vettet? Det är frågan. Men tack ändå snälla Salt :)
Det är absolut coolt.
Det brukar ju sägas när man har flyttat så fixar man nittio procent av uppackning och iordningsställande på tio procent av tiden. Resterande tio procent tar nittio procent av tiden. Eller inte vet jag om det brukar sägas, men jag brukar säga det i alla fall. För jag är lite förnumstig av mig och tycker mig ha märkt att det stämmer.
Och jag kan bara klippa med ögonfransarna i beundran. Du har SÅ rätt, Helena.
Skönt att se att ni ha prioriteringarna rätt.
/Bea tedrickare
Finns det något viktigare än te? Tveksamt.