annaxtNär jag satt vid frukostbordet en morgon för en vecka sen snurrade det till, jag blev helt vimmelkantig och rädd och det kändes som jag skulle svimma. Sen dess har jag varit i ganska rassligt skick, yr och dan, men igår var jag hos doktorn som sa att det är OVERLOAD och inget annat, inget livshotande. Man kan bli så när ens pappa har dött och ens mamma är sjuk och man har tusen andra saker att hålla i huvudet och sover för lite.
(Just yrsel, och att man har som en liten blymössa på skallen och att hjärnan felbedömer småsaker och reagerar med panik som om de vore katastrofer, allt det där är vanliga stressreaktioner. För vissa kan det gunga och snurra så att de knappt kan gå. Man blir typ som allergisk mot sin situation.)
Doktorn ordinerade minst en promenad eller cykeltur om dagen, tidig läggdags och tålamod – för det går över, om man tar det lugnt. Ingenting nytt egentligen, och familjen hade redan påpekat samma sak i flera veckor – men ibland vill man inte riktigt lyssna på familjen.
Så nu ligger jag lite lågt, och skriver upp allt jag ska blogga om i en anteckningsbok. Och försöker att bara tänka på ett av mina projekt. Och bara göra ett par av alla planerade trevligheter. Och glömma alla måsten för ett tag. Det är inte så lätt, men så får det bli.
Hej så länge!
PS Vi ses förstås på bloggölen den 22. Det är bara datorn jag måste hålla tassarna borta från :)
Även tangentfingrarna behöver ju vila, om inte annat. Vila upp dig så ses vi.
Ta det lugnt, det dar har hant mig med, en sondagmorgon vaknade jag och hela rummet snurrade i 110 km/tim, det tog over en timme innan det stannade. Sen tog jag det lugnt for jag fattade vad min kropp forsokte tala om for mig. Njut av att vara tvungen att ta det lugnt!
Vila i vårluften så ses vi på Bloggölen. =)
Skulle behöva den där ordinationen också … ta det lugnt som sagt!
Hade jag inte gått ned till deltid för några år sen och skippat alla större planer och ambitioner, hade jag inte stått på benen idag, det är jag säker på. Man behöver inte vara så himla duktig och hinna så himla mycket. När sorgliga saker händer är det bra att ha lite lagom att göra så att man inte tappar kontakten med det vanliga livet, men mer än så klarade åtminstone inte jag av.
ta det lungt!!!
Precis som Ilva beskriver det har jag också varit med om. Hemskt! Min yrsel berodde på att jag spände mig så hårt att jag kramade till om blodförsörjningen tydligen.
Men första läkaren snackade om datatomografi och neurologiska grejer så jag höll på att bryta ihop.
Den med spänningsteorin hade rätt…