Ditt barns magiska namn

Ibland undrar man vad folk tänker på när de döper sina barn. Det beror på att man är äldre än dem. För den senaste generationen föräldrar är det fint och naturligt att döpa sina barn till Hilma, Hjalmar, Tore eller Valdemar. Vi gamlingar ryser och tänker på våra mormorar och farfarar. Och värre kommer det att bli – våra barnbarn kommer att få den sortens namn som våra föräldrar hade.

Men de flesta namn är nog valda med den största omsorg och kärlek. Namnet är ju jätteviktigt – det är med sitt namn som mantel, sköld och vapen som barnet möter världen. I namnet ligger all magi som föräldrarna vill ge den lille. All styrka, all godhet och klokskap, allt som ska skydda barnet mot faror och troll och allt som ska göra henne till en bra människa.

Och så ska det förstås låta snyggt.

När jag väntade mitt första barn visste jag namnet redan i femte månaden: Maximilian. Det visade sig vara helt riktigt och passande. Max namn kommer från det romerska maximus, den störste. Med ett sånt namn måste man bli rätt kaxig – iallafall när det behövs.
Men han hade som sagt sitt namn med sig när han kom till oss, det var inget vi valde. Vi la till ett släktnamn, mest för att vi gärna ville bidra med något.

Med andra barnet var det helt annorlunda. Vi tittade in i hans grå, tusenårsvisa ögon och undrade – vad vill han heta? Han borde ha minst tre namn, det var helt klart. Ett vardagligt, ett släktnamn – och så ett stiligt, säreget med resning och glans. Efter många veckors grubbel och diskussioner bestämde vi att Morgan var det mest glänsande. Det är ett namn med många olika tolkningar – somliga anser att det betyder strålande, andra man vid vit sjö, havsomseglare, havsfödd eller stort slag.

(”Morgan! Vad är det för ett stolleprov”, fnös en upprörd släkting. ”Jag tänker kalla honom för Alexander!”)

Två år senare föddes Isabel, även hon med sitt namn klart vid ankomst, som en namnlapp på resväskan. Hon fick tillnamnen Sanne och Höstregn, fast bara Sanne kom med i folkbokföringen. Isabel betyder vacker, eller möjligen Baals dotter eller av Guds nåde.

And then came Julia. Fast att hon hette Julia var en hemlighet som vi inte lyckades dra ur henne förrän efter fem veckor, när släkten började tro att hon för alltid skulle få heta Bäsen. Julia kan betyda dunig, fjunig, lycklig eller av Jupiters ätt.

Förutom barnens folkbokförda namn har de kallats många namn när de var små: kolabjörnen, sockerhumlan, socka musen, nikkaluokta, semmelbullen, flingon, pens-o-ludd, mackentosh och pussgurka är bara en bråkdel av alla namn och smeknamn de har fått av sig själva eller familjen. Och när storebror var fyra år tyckte han att lillebror i magen borde heta Rymdboll eller kanske Klockjolf, snygga och passande namn för en modern kille.