Ska man ha ögonkontakt med sin bebis när man är ute och går, eller inte? Trenden tycks, enligt Aftonbladet idag, vara att föräldrar vill ha sina barn bortvända. Fast det är ju inte så föräldrarna tänker såklart, utan att det ska vara roligare för barnet att titta på allting som händer. Men vad är det för fel på att låta ungen vända sig om när den vill titta ut? Bort med selen istället, om det finns en sån, och låt barnet självt bestämma åt vilket håll det vill sitta. Det finns inte en knatte i denna världen som inte sätter sig upp och håller sig i kanten om den så gärna vill kolla in all mötande trafik. Samma sak med barn i bärsjal på ryggen eller magen – vill de se sig omkring så hittar de en bra ställning för det.
Fördelarna med att ha barnet vänt mot sig är många:
– Du ser direkt om barnet är trött eller somnar
– Du ser direkt om barnet gör illa sig, tappar nånting eller blir ledset
– Du riskerar inte att barnet lika lätt tar första smällen om nånting slår mot vagnen
– Barnet vet alltid var du är (med en bortvänd vagn kan ju vem som helst köra iväg med bebisen utan att den reagerar innan det är för sent)
– Barnet hör bättre vad du säger och kan lättare läsa av din sinnesstämning
– Barnet behöver inte somna för att koppla av
och så vidare och så vidare. Jag skrev om det här just i Aftonbladet för flera år sen och jag tycker fortfarande samma sak: vagn är bra ibland men använder man den varje dag så blir den lätt ett handikapp, både för barn och föräldrar.
Jag håller helt med, för mig är ögonkontakten mellan barnet o föräldren vilsam o viktig. Många föräldrar tycks vara så omedvetna om sin betydelse.