Parasite är en sån där film som kommer under skinnet, som man inte kan värja sig mot. Den låtsas vara en komedi, eller en thriller, men är i själva verket en tragedi och en fruktansvärd känga åt klassamhället. Andra filmer som har berört mig på ett liknande sätt: Match Point, Brazil, Melancholia, Kes falken. Kanske […]
Opålitligt kaffeminne
Min mamma hade en italiensk, en napolitansk kaffebryggare. Hon hade två faktiskt, en stor och en liten. Napolitanska kaffebryggare är en egen slags modell, de gör kaffe med gravitation, inte med ångtryck som andra kaffebryggare. Man fyller på kaffe och när vattnet kokat upp och kaffekannan börjar spotta och fräsa är det dags att ta […]
Trygga födslar för alla
En vän födde sitt andra barn barn nyligen. Hon är klok, balanserad, genomtänkt. Första barnet föddes hemma, allt gick bra utom att hon måste sys och hade ont länge efter. Nu hade hon hoppats föda hemma igen men det blev inte så. Efter ett dygns latensfas, pinvärkar men ingen öppning, åkte hon in istället, fruktansvärt […]
Grejen med pussel
En sak som var bra med att jag fick cancer (det låter ju jättekonstigt, jag vet) var att jag upptäckte pussel. På eftervården på Vidarkliniken fanns ett sällskapsrum, och där satt bland andra Eva, Kerstin, Martina och Maud och pusslade. De var mycket bättre än jag någonsin kommer att bli, de kunde hitta den rätta […]
BB-krisen — en viktig brandfackla, men med brister
“Den första djupgående granskningen av krisen i svensk förlossningsvård” — så beskrivs Lisa Bjurwalds nya bok BB-krisen, som kommer den 17 september på Volante förlag. Det är ett viktigt uppdrag som Bjurwald tagit på sig, och jag såg mycket fram mot att läsa boken. Nu har jag läst den, och är kluven. (Den här texten […]
En pojkig klänning
Vi är så himla moderna i Sverige, eller hur? Eller är vi stenålders? Ibland vet jag inte. När jag ser hur vuxna och barn reagerar på en pojke i klänning så vet jag faktiskt inte. Men ibland vill jag ta dem i deras stenåldersaxlar och ruska dem hårt! Häromåret valsade en klänning runt på internet, […]
Utan er hade vi inte klarat oss
Min mamma var ensamstående när jag föddes, och jobbade heltid. Vem skulle ta hand om mig? En av hennes bästa vänner hade en faster i Spanien som kunde komma och bo hos oss. Hon hette Maria, fast det fattade jag inte förrän jag blev vuxen. Jag kallade henne Seño (eftersom min mamma kallade henne frun, […]
Hur är det rimligt att resa?
”Nu ska man tydligen skämmas för att man vill resa” sa en vän olyckligt häromdagen. Ja men visst är det konstigt och intressant? Att resande, som fram till i typ förrgår ansågs som det festligaste och mest lärorika och kanske viktigaste som en människa kan göra, idag är något som många helst bara viskar om? […]