annaxt– Åh vad jag tycker hon är bra, sa jag till de andra vid frukostbordet när jag läste i tidningen att Nina Björk fått ett pris. – Nina Björk är verkligen en person jag beundrar, tänk om jag kunde skriva så klart och klokt som hon! Hon är nästan min idol tror jag, ja det är hon.
Familjen tuggade eftertänksamt på sina rostade mackor.
– Har du någon idol, frågade jag vänligt min man. Jag tänkte att han kanske satt och funderade på vem han såg upp till mest.
– Nej, det har jag inte. Jag tror inte på idoler. Klart man kan beundra någon, men inte så att de blir ens idol. Det är lite osunt, sa han och rynkade pannan så att kaffet skvalpade i koppen.
Så jag vill bara klargöra här att jag absolut inte ser Nina Björk som min idol. Hon bara skriver lite bra. Just nu väntar jag på att dn.se ska lägga ut hennes text ”Tvånget att begära” från gårdagens kulturdel.
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Björk, idoler
Får man inte ha idoler? Det visste inte jag.Det har jag, främst av alla Ursula LeGuin. Hon tycker säkert inte om att bli idoliserad och det gör henne ännu mera idoliseringsvärd, om du förstår vad jag menar.Den beundran jag känner känns inte osund, men det skulle nog bli lite jobbigt om jag träffade henne irl – skulle liksom stå och stamma och rodna och inte få fram ett vettigt ord, typ.
Jag tror egentligen inte att han menade ”osund” på det sätt som jag inte heller menade ”idol”, om du förstår vad jag menar :)LeGuin skulle vara hemskt och härligt att träffa. Synd att man tror att man måste verka extra smart när man träffar såna, det får en antagligen bara att verka extra dum.
intressant, jag snackade om Simon de Beauvoir med min pojkvänn i går kväll och då Nina Björks bok ”Det rosa täcket”. Hans kommentar var ngt i stil med ”varför ska folk skaffa idoler och följa dem helt fanatiskt”. Undrar associationen ”feminism” kanske är lite provocerande i sammanhanget?