Demokrati betyder inte att hålla käften

Illavarslande bilder från Limhamn, Malmö.

Ett nazistiskt parti håller ett torgmöte, en stor motdemonstration har samlats och polisen verkar tappa besinningen fullkomligt, de rider över människor och kör över en motdemonstrant med en piketbuss så att han får allvarliga skador. Tio motdemonstranter förda till sjukhus och polisen förhör alla som vill komma in på akutmottagningen.

Nazister håller torgmöte i Sverige? Svensk polis nära att döda människor som protesterar mot nazismen?

Verkligheten krackelerar. Vad lever vi i för tid? Är vi där nu, i den historia vi läste om i skolan där folk inte verkade fatta vad som hände? Är vi inte i det nutida, moderna och upplysta Sverige?

Normaliseringen av rasistisk, främlingsfientlig politik har gått så oerhört fort.
Det var ett stort misstag att försöka frysa ut de som redan kände sig utfrysta, jag visste det. Det har aldrig fungerat att döda en minoritet med utstötning, det enda man åstadkommer är att de blir martyrer och får ännu fler trogna. Kan vi försöka komma ihåg det till nästa gång?

Nu är förvirringen fullkomlig, även bland smarta människor. Ska man tala med rasisterna? Slå dem på käften? Vända dem ryggen? Håna dem för deras bristande logik och stavning? Krama dem?

”Vi måste låta alla komma till tals” säger många, ”annars är vi lika odemokratiska som de.” Men att låta nazister ha torgmöten är en sak, att låta dem ha torgmöten utan att möta motstånd är en helt annan. Demokrati betyder folkstyre, att ett nation styrs av människor som valts av folket. Demokrati betyder inte att hålla käften. Det betyder inte att någon eller några ska få utsätta andra för hån, mobbning och våld utan att andra får säga emot eller ingripa.

Rätten att få hålla möte är oerhört viktig, börjar man göra inskränkningar i den får de styrande ett långt mer effektivt vapen mot oliktänkande än de har idag. Men rätten att få säga ifrån mot en avskyvärd människosyn, som diktatur, som rasism, som nazism, är lika viktig.

Polisen måste lösa det problemet utan att riskera människors liv. Och det finns många enkla metoder för det. Det är inte varken okej eller tillåtet att kasta flaskor eller stenar på folk som talar, eller att på annat sätt riskera att skada dem allvarligt, och det är något som polisen kan förhindra effektivt utan att bryta ben och skallar på oskyldiga.

Men att ropa, vända ryggen till, bua, skramla med nycklar och på andra icke våldsamma sätt visa motstånd mot människofientliga tankar och handlingar, utan att riskera spö, måste vara en absolut rättighet.

Och jag tror att det för varje dag blir allt viktigare att vi kräver den rätten, och utövar det motståndet. På så många sätt som möjligt, på så många fronter som möjligt. Med diskussioner, burop, kramar, tårtor och säckpipor. Rasismen sprider sig som en gräsbrand i tanketorkan, och de som utnyttjar den måste stoppas NU, medan det fortfarande går utan att spilla mera blod.