När jag var liten åkte vi varje år till Oslo, till min mammas bästis som bodde där, på min namnsdag den 17 maj (jag heter Rebecka i andranamn). Norrmännen blev jätteglada och firade mig som galningar.
Ja, ni fattar.
Efter många år av denna okontrollerade norska Rebecka-glädje, den våren jag skulle fylla elva år, hade någon vänligheten att upplysa mig om att det inte alls var min namnsdag som firades, utan Norges nationaldag, även kallad grunnlovsdagen. Russerna var inte yra av glädje för min skull utan för att de slutade skolan, och det var inte till mig kung Olav vinkade från sin balkong.
Nehe.
Men jaja! Jag kom över det med tiden. Det är väl roligt att de är glada ändå. Därför vinkar jag och hurrar nu: grattis Norge! Glad syttende mai!
Grattis på namnsdagen!
Mange takk!
Näe, nästan som när man fattade att påskharen inte var på riktigt. Snyft!
Tack för medkänslan :)
Hallå? Vill läsa AT …
Tiden susar förbi här så det bara visslar, busvisslar till och med. Saker skrivs i huvudet men visslar iväg innan de nått tangentbordet. Semester nästa vecka, då kanske?
Tid är skumt, okontrollerbar!