En pöl är inte alltid bara en pöl

Igår skrev jag om att resa i teleportrar och tidsmaskiner. På kvällen tipsade dottern mig om en krönika av Lotta Olsson (en av de bästa bokskribenterna som finns) om att resa i garderober.

Digory och Polly spionerar på morbror Andrew

Det slog mig att hela min längtan efter att resa till andra tider och andra världar väcktes när jag läste Min morbror trollkarlen första gången, när jag var nio eller tio. Det är den första boken i Narnia-serien, och de två barnen i boken hittar en plats där man kan resa till andra världar genom ett system med vattenpölar. I nästa bok läste jag om garderoben som leder till Narnia, och sedan dess har jag, liksom Lotta Olsson, fortsatt att

”famla i varje klädskåp och hoppas att det faktiskt ska börja lysa från en lyktstolpe långt, långt bort.”

Det finns lika många definitioner av vad fantasy är som det finns kärnor i en pudel och jag ska inte ge mig på att försöka reda ut det här. Däremot vill jag tipsa om vad jag tycker är några av de bästa fantasyböckerna som någonsin skrivits. Flera av dem är också bra om man aldrig har läst fantasy förut och vill hitta en bekväm väg in i den världen. (Harry Potter-böckerna är inte med för att jag inte gillar dem. Game of Thrones är inte med för att jag inte har läst dem.)

• Min morbror trollkarlen av C S Lewis, och de andra böckerna i Narnia-serien: Häxan och Lejonet, Hästen och hans pojke Caspian, prins av Narnia, Kung Caspian och skeppet Gryningen, Silvertronen och Den sista striden.
• Trollkarlen från Övärlden av Ursula K LeGuin  är den första boken i serien om Övärlden, och den jag gillar allra mest. Den handlar om den unge Sparvhök och hans svåra väg till att bli en sann människa och trollkarl. De andra böckerna är Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden, Tehanu, Berättelser från Övärlden och Burna av en annan vind.
• Sagan om Ringen-trilogin och Bilbo av J R R Tolkien. Börja gärna med Bilbo, den är mer som en saga. Och ett tips när man läser Ringen-böckerna är att kisa med ögonen när det kommer långa stycken om rimfrostiga bergsstigar, månljus som spelar på gräs och liknande. Dialogen och intrigen är på många sätt oöverträffade, men i naturskildringarna kan det bli gäspigt ibland.
• Stjärnstoft av Neil Gaiman, om Tristran som lockas av den vackra men kyliga Victoria att ge sig ut för att hämta en fallen stjärna. Jag har skrivit om den här och kallat den för en magisk, glittrande saga, en kyss så djup att man måste hämta andan och flämta ibland.

• Crow & Crown, illustration av Mervyn Peake

  Titus Groan av Mervyn Peake, den första i trilogin som kallas Gormenghast-böckerna. På svenska heter de Titus tronföljaren, Slottet Gormenghast och Titus rymlingen. De är mörka, vackra och outhärdligt sorgliga (som Peake själv verkade vara).

• His Dark Materials-böckerna av Philip Pullman.
• Discworld-böckerna och andra böcker skrivna av Terry Pratchett. Det finns så många! Jag kan inte räkna dem alla! Och inte rekommendera alla heller. Men börja gärna med den första Discworldboken, Colour of Magic, och bok nr 17, Interesting Times. Andra favoriter är The Truth, Thief of Time, Nightwatch, Nation och ja, många andra.

Här har jag skrivit mer om både science fiction och fantasy (tyngdpunkt på scifi) och här.