(tillägg till posten om #prataomdet)
Den amerikanske dokumentärfilmaren Michael Moore, som jag vanligtvis gillar, har skrivit ett skitdumt öppet brev till Sveriges regering. Syftet är att försvara Julian Assange (vars WikiLeaks jag stödjer) som är misstänkt (men inte åtalad) i en pågående utredning om sexualbrott. Moore skriver att det är oerhört fult att använda förtryck mot kvinnor som ursäkt i egna syften, men det är exakt det han gör själv!
Moore påstår att Sverige bara vill sätta dit Assange. Hans argument är att Sverige i nio av tio sexualbrottsmål inte tar till några lagliga åtgärder (”never even bother to start legal proceedings”), vilket är absolut nys, så nu när Assange riskerar åtal måste det vara något annat som ligger bakom.
Moore säger att våldtäktsmän måste älska Sverige. Han citerar bland annat en Amnestyrapport som man kan undra om han ens har läst,) och en artikel från den brittiska organisationen Women Against Rape.
Moore skriver:
- Sweden has the HIGHEST per capita number of reported rapes in Europe.
- This number of rapes has quadrupled in the last 20 years.
- The conviction rates? They have steadily DECREASED.
Som Amnesty själva skriver kan Sveriges extremt höga antal rapporterade våldtäkter förklaras av att man här rapporterar varje specifik våldtäktsHANDLING, inte bara våldtäktsfall. (De utesluter inte att det kan bero även på ett ökat antal våldtäkter, men är väldigt försiktiga med den formuleringen (sista stycket på sidan 8)). Om man tänker efter så är det en rätt extrem statistisk skillnad.
De säger också att det verkar finnas en ökad vilja att rapportera våldtäkt, och att definitionen av våldtäkt är bredare än på många andra håll.
När det gäller sista punkten skriver Amnesty att antalet rättegångar efter rapporterade våldtäkter ökar. Inte minskar! Sidan 9: In Sweden, 20 per cent of the reported acts of rape resulted in a court trial in 2008, a marked increase from the previous two years when less than 15 per cent of cases were tried by a court.
Moore ljuger vidare: ”So imagine our surprise when all of a sudden you decided to go after one Julian Assange on sexual assault charges. Well, sort of: first you charged him. Then after investigating it, you dropped the most serious charges and rescinded the arrest warrant.”
Det var aldrig några charges, alltså åtal eller åtalspunkter. Det fanns en misstanke mot Assange, och ett beslut om anhållande som sedan lades ner.
”Then a conservative MP put pressure on you and, lo and behold, you did a 180 and reopened the Assange investigation.”
Va? Vad skulle det vara för konservativ parlamentsledamot? New York Times skriver: ”The reference appears to have been to Claes Borgstrom, the lawyer for the two Swedish women, who is Sweden’s former equal opportunities ombudsman, and the spokesman on gender equality issues for the Social Democratic Party, the main opposition group in the Swedish Parliament.”
Sen lägger Moore handen över hjärtat och säger: ”I’m sorry if I’ve jumped to any unnecessary or wrong-headed conclusions in my efforts to state a very core American value: All people are absolutely innocent until proven otherwise beyond a reasonable doubt in a court of law.”
Ja just det, den där fina amerikanska värdegrunden som tillåter att två miljoner fångar sitter i det gulag som kallas det amerikanska fängelsesystemet, som ser mellan fingrarna på tortyren i Guantanamo och som låter fjärrstyrda robotar döda ”misstänkta militanta” varje dag.
Sverige har faktiskt ett kanske alltför generöst rättsväsende, som verkligen hellre friar än fäller. Det är därför det är så svårt att döma till exempel våldtäktsmän, vilket Amnesty och många andra med rätta beklagar.
Hela artikeln är full med fel och dumheter i samma stil. Det blir för långt att ta upp alla här, men ett av de värsta är när han på slutet skriver:
”Unless you have the evidence (and it seems if you did you would have issued an arrest warrant by now), drop the extradition attempt and get to work doing the job you’ve so far refused to do: Protecting the women of Sweden.”
Men det HAR ju utfärdats en arrest warrant (inte bara anhållning utan även häktning)! Både tingsrätten och hovrätten har prövat frågan och slagit fast att häktningen är legitim och baserad på den tredje och näst högsta misstankegraden, ”på sannolika skäl misstänkt”. Bara det faktum att häktningsbeslutet överklagades, först till hovrätten och sen till Högsta domstolen, och ändå står fast, visar att det här inte är något godtyckligt beslut av någon enskild, suspekt tjänsteman på sin kammare.
Om jag trodde att Moore verkligen brydde sig om hur svenska kvinnor kan få lida för att rättssäkerheten är för stor för dem som anklagas skulle jag gärna hålla med. Men hans argument är tvärtom att rättssäkerheten är för svag för de anklagade.
Jag håller absolut med om att Assange kan vara offer för smutskastning. Men Moores förmenta feminism är bara en ursäkt för helt andra syften. Det känns väldigt gubbigt.
Det kanske är av den här anledningen han brukar få kritik för det han gör, även om vi har lätt att tycka att till exempel det amerikanska sjukförsäkringssystemet/vården är rena natta och därför brukar gilla det han gör.
Nu är vi at the receiving end och vet betydligt mer än han har lust att ta reda på.
Hear, hear.
Huvvet på spiken, cruella, och ganska skrämmande.
Alltså, skrämmande såtillvida att man kanske borde ta mr Moores uppgifter med en nypa salt.
Ja, north, så tänker jag och fattade att du menade.
Du har väl sett detta?
http://juridikbloggen.wordpress.com/2010/12/20/open-letter-to-mr-michael-moore/
Äh, vi tar en finlänk istället:
Svar till herr Moore.
Oj Lotten, förlåt, jag missade din kommentar. Tack för länken! Bra svar, och bra att det var på engelska.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.