annaxtDen fantastiska Lotten hade godheten att lära dottern att sticka när hon var i stan sist. Äntligen! utbrast min inre Gert Fylking, eftersom jag letat ända sedan i oktober efter någon som skulle sätta en stickning i dotterns händer.
Nu kan flickan inte sluta sticka. Hon är lycklig och jag är lycklig; både för att min mammliga intution ledde mig rätt och för att dotterns flinka fingrar nu får skapa istället för att söndra.
Alla husets fjärrkontroller, mobiler, stearinljus och gem drar en lättnadens suck, och vi med dem. Tack Lotten!
Andra bloggar om: stickning, tacksamhet
Måste sticka nu!
(skrnffffffffhihih hoohoo hahaaa)
Tjusigt blir det också!
Det borde ingå i grundskolan att lära sig sticka!
(Säger hon som hatade det i skolan, men nu stickar med glädje i syjunta!)
Ah! Jag minns din appell och skickade ett par ytterst abstrakta länkar tror jag – så bra att konkreta Lotten steg in och visade i DEEDS och inte bara i WORDS. Det är kul att sticka, men min otåliga dotter vägrar lära sig. Grabbarna har bättre knyck.