Lite för mycket av allt

Det är redan fredag – den här veckan har gått som ett skållat troll. Efter föreläsningshelgen var jag så överfull med intryck att jag knappt kunde berätta för folk hur det hade gått, jag visste knappt var jag skulle börja. Först nu börjar jag sortera ut det viktigaste, men det dröjer nog ett tag till innan jag kan samla ihop mig och skriva om det. Vardagslivet stannar ju inte upp för att jag behöver tänka, precis! (En kort beskrivning har jag lyckats få till här, så länge.)

Den här bilden illustrerar ganska på pricken hur jag har känt mig i sju dagar, men det är faktiskt inte jag på bilden utan min dotters tekopp. Så här ser det ofta ut när hon häller upp te, sen mjölk och sen mer tevatten eftersom det blev för mycket mjölk. Jag gjorde precis likadant när jag var liten, vilket får mig att undra om man kan ärva ovanor?

För att ytterligare spä ut på intrycksöverbelastningen gick vi på konsert och hörde Mozarts Requiem och musik av Ture Rangström, alltihop så vackert och himlastormande och omtumlande så att vi inte visste om det var regn eller tårar vi blev genomblöta av på hemvägen.

Konserten hette Mozart först som sist och sänds i P2 på söndag klockan 22 och jag besvär er att lyssna på den om ni är vakna då.

Det är oklart om bilden är suddig för att musiken fick luften att vibrera eller för att jag hade lite feber. Det kan också vara att min kameramobil är tondöv.

Andra bloggar om: överfullhet, te, mozart, requiem, rangström