Är du en sån som gillar att ligga nära? Jag med. Men inte med vem som helst. Varför vill somliga ligga PÅ en, eller i alla fall väldigt nära, när det finns hur många andra platser som helst att välja på?
En gång hade vi hittat en helt ensam strand på en liten ö på västkusten. Bara vi, havet och måsarna. Efter en halvtimme dök det upp en jättestor småländsk familj som med radio, filtar, kaffetermosar, fastrar och parasoller slog sig ner, glatt vinkande, fem meter från oss. Fast det fanns minst hundra tomma kvadrat längre bort.
Och idag hände samma sak på Eriksdalsbadets läktare, fast nu var det en sur tant som klev på mina kläder för att komma riktigt, riktigt nära. Varför? Jag tror inte att vi verkade så oemotståndliga, vi gjorde vårt bästa för att se onda och ogästvänliga ut.
Det där med avståndsetikett gäller inte bara mellan olika länder. Det finns uppenbarligen två helt olika revirkulturer, även bland svenskarna.