Suzanne Sjöqvist (Wahlström & Widstrand 2005) När Suzanne Sjöqvist var tio år dog hennes pappa. När hennes egna barn var i skolåldern förlorade de sin pappa. Några år senare hörde Suzanne ett radiprogram om hur några danska barn hade medverkat till en bok om att förlora en förälder. Det fick henne att sätta igång en […]
Pac-Man till frukost
Roligt!
Världens bästa Pop-Expressen
Den 8 september är min favoritdag på hela året. Dels är det den sista riktiga sommardagen. All värme efter den åttonde är bonussommar eller smyghöst. Dessutom är det min födelsedag! Yngsta dottern (hon med James Bond-bloggen) skickade mig följande grattiskort. Snyggt va? Jag gillar verkligen födelsedagar. Det är olika, jag vet, i vår familj är […]
Förbjudna känslor
Tack ni som har mailat och kommenterat mina ”döden”-postningar (det är tydligen svårt att kommentera idag, ursäkta, jag ska undersöka varför!). Nilla L håller med Nina om att man får korkade kommentarer av omgivningen när man sörjer. Men jag har också fått brev om att det inte är så svart eller vitt som jag har […]
Graffiti till frukost
>> Svenska Dagbladet har ett litet bildspel med svensk graffiti idag, i en artikel om hur polisen spårar graffitimålare >> Mer g-fakta i svenska Wikipedia
Hur döden är
Dessutom tror jag att döden är lätt och befriande. Dödsögonblicket kan nog vara både smärtsamt och skrämmande, särskilt om man kämpar emot (som man såklart gör). Kanske fortsätter hjärnans elektriska impulser att fungera ett tag. Alla krisfunktioner går igång, allt som sorterats in som väsentligt bläddras igenom i hopp om att hitta en utväg. Det […]
Som om döden vore en fiende
Jag tänker på döden jämt. (Det kanske har framgått.) Likt en filifjonka väntar jag mig alltid en katastrof. I min morbida fantasi har jag gått igenom alla tänkbara helveten – barnen dör, mannen dör, jag dör (fast det sista är inte så farligt, bara sorgligt för barnens skull). Inte så att jag egentligen tror att […]
Släppa taget, gå vidare
Tänk om man bara kunde släppa taget om de människor man älskar. Även när de dör. Istället dör man själv med dem. En stor del av en själv slocknar för alltid. Sorgen finns därinne, en mörk ocean av tårar. Alla människor sörjer, men hur mycket och hur länge verkar vara olika, mellan människor, tider och […]


