annaxt
KamratPosten fyller 125 år i år, och i jubileumsnumret som kom ut nyss var min mamma med som ett Pokemon-kort! Eller KoPémon-kort då, men det är ju nästan samma sak.
Jag tror att Lull skulle ha varit jättestolt över det! Och det är lite likt faktiskt:
KamratPosten är världens bästa tidning, så är det bara. Försök och kom upp med nåt bättre, nej just det, det finns inte. Jag kan tycka att den var allra bäst när min mamma var chefred, för att den aldrig har varit mer brinnande och angelägen än då, och aldrig stått mer på barnens sida. Men det är ju jag som tycker, och jag är född 62 och uppväxt under ett skrivbord på redaktionen så det är inte så konstigt kanske.
Hur som helst: en av de saker som gör KP till världens bästa tidning är att läsarna är så otroligt engagerade. I tidningen, och i allting annat.
Här är några insändare från i år (klicka för större bokstäver):
och några från way back in 60- och 70 talen. Många tankar är desamma:
KP var mer politisk på min mammas tid. Redaktionen utgick från att barn var intresserade av politik och att de ville förstå omvärlden. Det finns en miljon exempel men jag ska bara visa en sak som jag tyckte var rolig, från KP 1976, inför riksdagsvalet. Sjuorna Sara Torsson och Lasse Anker fick intervjua alla riksdagspartiernas partiledare:
Så här såg redaktionen ut på den tiden (och nuförtiden så här):
Det finns många fler gamla KP-bilder här.
Hurra för KamratPosten 125 år! Må den leva minst lika länge till!
PS Kom till Nordiska museet och fira KP:s födelsedag den 28 maj
KamratPosten, mitt 60-tals husorgan!
Jag fick prenumerera på KP medan min två år äldre bror fick prenumerera på UngdomsNytt. Har väldigt vaga minnen av den senare. Vilka stod bakom den? Var det en konkurrent till KP eller hade den annan målgrupp? Nedlagd 1966, blev den brädad av Bild-Journalen?
Har aldrig hört talas om UngdomsNytt faktiskt! Ska kolla med en som var i branschen på den tiden.
Det var HELT omöjligt att inte läsa allt! Jag hade ju inte tid med det här, men där satt jag och läste alla KP-texter.
Inte nog med det: jag började även googla några av de mer ovanliga barnnamnen och hittade dem förstås på FB. Tänk om de vill återuppleva sig själva och läsa din text … tänkte jag.
Men sedan slog jag den idén ur hågen: JAG HAR JU INTE TID MED DET HÄR!
(Tack, Anna!)
Det borde finns ett arkiv på nätet med alla insändare som nånsin skrivits i KP! Så kunde gamlingarna få se vad barn tänker på nu, och barnen vad gamlingarna tänkte på när de var kids. Och så kunde alla förstå att inget är nytt under solen. Och så kunde det bli fred i hela världen! Varför är det inte så?
Visserligen skulle både du och jag dö av sömnbrist Lotten, men det fick det väl vara värt.
Sannerligen, det säger jag dig: det där arkivet hade varit fantastiskt!