Cykelfixare! och cykeltjuvar

Min cykel blev stulen för två veckor sen, utanför vårt hus.

På riktigt den här gången! Inte som de två gångerna när jag trodde att den hade blivit stulen och var jätteledsen i flera timmar tills jag kom på att jag hade glömt den på Mariatorget (för att jag hade cyklat dit för att fika med en kompis och gått tillbaka hem tillsammans med henne, helt uppslukad av samtalet).

Inte JÄTTEKONSTIGT kanske att den blev stulen, eftersom jag oftast inte låste den. Ibland av slarv, ibland av gnagande samvete. När jag var tonåring stal jag en och annan cykel (det verkade, då, som den mest naturliga sak i världen att ta en olåst hoj för att man behövde ta sig från punkt A till punkt B) och jag känner inte att jag har fått ihop tillräckligt många karmapoäng sen dess för att kunna göra min egen cykel ostjälbar.

Men jag gillade verkligen den här cykeln. Min Svalan. Den var mitt trogna transportmedel i nästan tio år och vi hann vara med om mycket tillsammans! Till exempel var det Svalan som blev misstänkt för att bombhota Fredrik Reinfeldt (trots att den hade vänliga klistermärken).

Som tur är har jag fått låna dotterns cykel, och som tur är är Cykel-Fixaren Gabriel från Lund aldrig längre än ett telefonsamtal bort.

Dotterns cykel är väldigt risig efter att ha stått ute, ocyklad, hela vintern, men Gabriel fixar biffen! Jag menar cykeln!