annaxt”Lucke & Lull” kom ut för en vecka sen! Och den är så fin. Och bra! Jag är verkligen väldigt jätteglad!
 |
| Omslag: Elsa Wohlfahrt |
Recensionsdag (den dag tidningarna får skriva om den) är den 21 september, men det är redan några som har tjuvstartat, bland annat DN (i papperstidningen idag) och Resumé som skriver att ”Björn af Kleen har vårdat sina verktyg. Han håller ryggen fri. Han anger källor när han inte själv har gjort egen research. Han får komma in i styrelserummen på Bonnier och prata med Carl-Johan och Jonas. Det är pannlampan på, ner i schaktet och upp med guldet.”
(Jag vill här passa på och dementera att jag har blivit intervjuad av Bernt Hermele för den andra boken om Bonniers, ”Firman”, som också recenseras av Resumé. Jag står som ”intervjuad” men det är jag alltså inte, och jag har inte läst hans manus i förväg, då hade jag rättat till en massa saker om mig och mina föräldrar som är fel.)
I lördags var det presentation av boken på Akademibokhandeln, tjockt med folk, många av Lulls gamla vänner. Förlagschefen Svante Weyler intervjuade Björn, och publiken ställde smarta intressanta frågor.
 |
| Här syns bara en liten del av publiken, det var folk ända upp till sci-fi-avdelningen |
Och boken säljer redan bra! Tydligen är det sån efterfrågan att förlaget har fått utöka upplagan rejält. Vilket är rätt ovanligt när det inte ens har varit recensionsdag.
Såklart kommer det att vara en massa aktiviteter på Bokmässan, kolla här vad som är planerat än så länge.
Om du vill läsa den kan du köpa den som e-bok eller som inbunden, eller låna den på bibblan. Man kan smygläsa en ganska lång del på Weylers hemsida (fast det är inte den bästa biten tycker jag).
Kort sammanfattning för dig som har missat allt mitt tidigare tjat: ”Lucke & Lull” är resultatet av att jag och Björn af Kleen slog ihop två historier till en: hans om hur makten ärvs i borgerliga familjer, min om mina föräldrar, deras märkliga relation och konsekvenserna av den. Vi har samarbetat mycket, men jag står inte som författare i boken eftersom det är Björn som har skrivit allt, och stora delar har han jobbat helt ensam med. Jag har bidragit med minnen, grubbel, brev, dagböcker, bilder och kontakter.
Om det skulle vara så att ni har läst den och tycker någonting får ni gärna skriva det här! Eller länka till det skrivna.
Jag håller på att läsa nu. Återkommer när jag är klar, men den är verkligen välskriven och jag gillar att utsvävat poetiska beskrivningar varvas med de ibland ganska knastriga rättsliga delarna. Dessutom är det spännande att få veta så mycket om två människor som möts och förenas lite slumpartat.
Sorgligt också för man får ju hela tiden lust att fråga dem mer! Till och med jag, som inte kände dem alls. Måste vara jättesorgligt för dig och er.
Det är lustigt att din yngre släkting Grant intervjuas i boken. När jag jobbade på Skansen i början av 90-talet kom det en pojke dit med en lapp runt halsen ”My name is Grant Bonnier”. Det stod också ungefär: ”Jag kommer från USA och är här på Skansen ensam idag”. Han hade en rulle pengar i ett rör och för dem åkte han varv på varv i bilbanan där jag stod. Han var väldigt pratsam, vinkade när han åkte iväg och hängde med mig när jag hade rast och när jag avlöste en kollega vid minitåget som han också åkte flera gånger.
Jag minns det fortfarande tydligt och vet att jag skrev om det i min dagbok, vem skickar en sjuåring ensam till Skansen?
Har tänkt ibland att jag borde kolla upp vem han var, men alltid glömt, men nu vet jag ju.
Märkligt hur man möts, som sagt.
Märkligheters märklighet! Fast det kanske finns en förklarande omständighet: Mitt brorsbarn kan ha varit och hälsat på sin farfar, min pappa alltså, som bodde granne med Skansen: vägg i vägg faktiskt, de hade en grind mellan sitt hus och Skansen. Lille Grant kanske hade tjatat på sin pappa eller farfar att få gå och blev släppt genom grinden med sin lapp och sitt rör.
Men lite knasigt är det :o
Jag svarar i all hast att jag har läst den och verkligen kan rekommendera den! (Och eftersom jag hade sett t.ex. bjudningsplaneringen som din mormor nogsamt gjorde i en fin bok, njöt jag extra mycket.)
Men VARFÖR (i all hast igen, jag borde göra andra saker) står det att du har blivit intervjuad av Bernt Hermele? Och är du inte tokig av irritation och kan du inte göra en lista på felaktigheterna?
grattis till boken anna, när det gäller intervjun har vi som du vet olika uppfattningar, vi har talats vid flera gånger i samband med mitt bokskrivande, om det var intervjuer eller inte är en smaksak. återkom gärna om faktafel i ”Firman”. Allt gott bernt hermele
Det är väl ingen smaksak heller Bernt! Jag skrev ett brev till dig på FB som du inte har svarat på så jag vet inte alls varför du har en annan uppfattning.
Kul! Glad!
PS Du kan svara på det här om du vill, eller på FB.
Har inte läst ännu, men ska definitivt göra det. Jag gillade Björn af Kleens bok Jorden de ärvde, välskriven, spännande och grundligt researchad.
Antagligen, hoppas det! Att han ändå var lite övervakad på håll. han verkade rätt van vid att vara ensam som jag minns det, men sökte verkligen vuxenkontakt.
Undrar om han minns detta?
Jag hoppas få tillfälle att fråga.
Håller med! Hoppas du tycker samma om den här.
Har lånat boken och gillar den so far! Det är min typ av bok: memoarer, biografier, livsöden …
Roligt att höra! Och det är verkligen några rätt speciella livsöden.