Niemi, Pratchett och O’Mahony

Svålhålet av Mikael Niemi
Science fiction från Tornedalen, hur går det? Jag är ingen stor Niemi-fantast, det roligaste i ”Populärmusik från Vittula” var inledningen där berättaren kysser det snöiga berget och fastnar med läpparna, sen nådde inte humorn samma höjdpunkt igen. Men berätta kan ju karln. Det första kapitlet i Svålhålet tecknar en ögonblicksbild av glödgrillad harr vid älvens strand så grafiskt att man kan känna smaken av fisken i munnen, vattnets kyla mot ångan från bastun och dånet från rymdskeppet som landar en bit bort.
I nästa kapitel befinner vi oss på asteroiden Runkstrumpan, där ett skämt går överstyr. Jag har inte fattat ännu om det verkligen är kapitel eller fristående kortkorta noveller – ännu i tredje kapitlet (om rymdluffare) har det inte framgått om allt kommer att hänga ihop så småningom.

The Color of Magic av Terry Pratchett
När en av sönerna var runt tio år blev han uppslukad av en serie fantasyböcker av Terry Pratchett. Han tyckte att de var jätteroliga och ville läsa högt för mig. I början lyssnade jag bara med ett halvt öra, men efterhand vaknade jag upp av den fiffiga humorn och de sköna karaktärerna. Jag var fast på Skivvärlden, fast nu för tiden får jag läsa böckerna själv för sonen har inte tid (synd, för han hade så bra röster!)
Discworld, som världen heter på engelska, är både lik och helt olik vår egen värld. Själva planeten är platt, en enorm skiva som bärs upp av fyra elefanter, som i sin tur står på ryggen av A’Tuin, en gigantisk sköldpadda som seglar sakta genom rymden.
The Color of Magic är den första boken om Discworld. Jag läser (om) den eftersom den handlar om två av mina Discworldfavoriter: den väldigt misslyckad trollkarlen Rincewind och hans skyddsling Twoflower, en förtjust turist från den rika kontinenten. Här får man också lära känna Döden (som är mer blodtörstig här än i de följande böckerna), Bagaget (Twoflowers trogna och mordiska väska) och några av trollkarlarna på Unseen University i huvudstaden Ankh-Morpork.
Övriga böcker i serien skiljer sig mycket åt – några handlar om trollkarlarna, några om stadens poliskår, några om häxan Granny Weatherwax och hennes häxgäng, andra om tidsmunkarna eller om universitetets märkliga bibliotek. I L-Space (där L står för just bibliotek) kan man läsa mycket, mycket, mycket mer. Men gör inte det! Läs böckerna istället!

Cyborg, the man-machine av Marie O’Mahony.
Marie O’Mahony är specialist på textilier och teknik. Det kan låta som en konstig kombination men hon är helt rätt person att berätta om hur man försöker kombinera människa med maskin, bland annat med hjälp av en mängd olika material som ska imitera och/eller ersätta människans hud och innehåll.
Otroligt snygg bok fast väldigt små bokstäver. Får operera in synimplantat om jag ska kunna läsa hela.