annaxtSuzanne Sjöqvist (Wahlström & Widstrand 2005)
När Suzanne Sjöqvist var tio år dog hennes pappa. När hennes egna barn var i skolåldern förlorade de sin pappa. Några år senare hörde Suzanne ett radiprogram om hur några danska barn hade medverkat till en bok om att förlora en förälder. Det fick henne att sätta igång en bok där hon samlade svenska barns berättelser. Varje år förlorar nämligen fler än 3000 svenska barn och tonåringar sin mamma eller pappa genom dödsfall.
Det är ett trettiotal barn som berättar i boken Du är hos mig ändå. Några är över tjugo idag, den yngste är bara 1 år. Det är flera syskon som berättar, men var för sig. En del av barnen fick bara ha sin förälder så kort att de knappast minns det, andra var tonåringar när det hände. Orsakerna till föräldrarnas dödsfall är bland annat cancer, trafikolyckor, hjärtinfarkt, alkoholism, mord och självmord. En del barn skriver små brev till sin döda mamma eller pappa, andra berättar sakligt eller sirligt om hur det var att bli lämnad med ett hål i hjärtat.
Du är hos mig ändå är en av de återkommande meningarna i boken. ”Mamma kommer ju aldrig tillbaka till det här livet. Men hon finns i mig. Hon är hos mig ändå” skriver till exempel Jennifer, som var tolv år när hennes mamma dog.
Fast boken är oerhört sorglig är den trösterik. Den man älskar försvinner inte helt och hållet. Man kan orka fortsätta leva, fast världen aldrig blir likadan. Och på ett sätt blir man syskon i sorgen med de som vet hur det verkligen känns.
”Jag skulle ha behövt den här boken när det hände. Mina barn skulle ha behövt den”, skriver Suzanne Sjöqvist. Visst är det en viktig bok att tipsa om, när man känner någon (ung eller gammal) som sörjer sin förälder. Men alla vi andra som inte varit där ännu, som kanske undrar hur vi ska kunna delta i sorgen när det händer någon vi känner, vi behöver den också.