annaxtVerena skriver i en kommentar på ett tidigare inlägg:
Någon som har några tips hur vi ska ”behandla” vår tonåring? Hon går redan nu 1 året i gymnasiet för andra gången, hon skolkar fortfarande och gör väldigt lite i skolan. Ska vi stå ut med detta? Är det bättre att hon får sluta skolan och ”hitta” på något annat att göra i livet. Som det är nu så är fritidslivet och träffa killar mycket viktigare.
Det är många tonåringar som är skoltrötta. Ganska många kan stå ut ändå, om de bara får stöd och uppmuntran hemifrån och kanske från skolan. Men för en del blir det bara mer och mer hopplöst, hur mycket man än tjatar / peppar / hjälper till som förälder.
Skolan är inte heller gjord för att passa alla, meningen är att man som elev ska anpassa sig till skolan. Problemet uppstår när alla ska gå gymnasiet och det inte finns några andra vettiga alternativ. För det är faktiskt inte alla som mår bra eller utvecklas på bästa sätt genom att plugga!
Du har säkert redan pratat med din dotter, men det är två viktiga saker hon inte får glömma:
1) Att ta reda på vad hon vill göra de närmaste åren
2) Att hon är en del av familjen och måste bidra till den.
(Nu utgår jag från att din dotter bara är skoltrött, inte deprimerad.)
Ibland får man för sig att gymnasievalet är helt avgörande för resten av livet. Så är det oftast inte, det är många som har pluggat en viss linje men valt en helt annan sysselsättning som vuxna. Om man inte riktigt vet mad man vill göra om fem år så är det ingen katastrof – bättre att tänka igenom hur man ska få de närmaste två-tre åren att kännas okej, vad som känns motiverat att plugga. Din dotter kanske skulle bli skolpigg av att att gå på en hockeylinje, läsa spelprogrammering eller gå teaterlinjen – även om hon inte vill bli hockeyspelare, programmerare eller skådespelare i framtiden.
Hon kanske känner att det redan går så dåligt så att det inte är någon idé att försöka längre – så är det många, många ungar som känner. Om man kan lägga ner mycket tid på att hjälpa sitt barn med läxor och prov så kanske den känslan går över. Det bästa är om man kan få lärarna att hjälpa till också, det brukar underlätta mycket.
Alla sätt att motivera ungar till att gå i skolan är värda att tänka igenom, för det går inte att komma ifrån att gymnasiebetyget är till hjälp senare i livet (om det inte består av IG:n förstås!). Har man råd med belöningar kanske det är rätt metod – en del barn får bra betalt i pengar, resor eller annat om de får bra betyg. Jag har inte testat det själv, så jag vet inte om det fungerar.
Men om ingenting hjälper kanske din dotter är en sån människa som inte ska vara i skolan. Då kan man börja med att kolla om skolan kan hjälpa till med anpassad studiegång, det vill säga att eleven får hjälp av skolan att hitta en arbetspraktik under skoltiden.
Om inte det är möjligt kan ni hjälpas åt att söka jobb på vanligt sätt. Ett sätt att hitta arbete åt en tonåring är att han/hon accepterar en väldigt låg lön. Det känns hemskt att behöva tänka så, men konkurrensen är stenhård idag (åtminstone om man bor i Stockholm) och om man inte behöver betala för mat och hyra kan man kanske stå ut med en dålig lön, om man vet att det innebär att man får in en fot i arbetslivet.
Ett annat alternativ är att arbeta hemma. Det är inget fel eller konstigt tycker jag – det var det jag menade med att tonåringar måste komma ihåg att de är en del av en familj. Om man absolut inte orkar plugga, och absolut inte kan hitta något lönearbete, då kan man göra nytta och hjälpa familjen genom att laga mat, städa, passa småsyskon och så vidare. Jag tycker personligen att det är minst lika viktigt och användbart som att jobba i kassan på hamburgerrestaurang.
Hoppas att du hittar ett bra sätt att få henne att prata och känna efter hur hon skulle vilja ordna upp sitt liv. Tricket, tror jag, är att få henne att vilja ta ansvar själv, att hon känner att ni har förtroende för henne och är intresserade av vad hon tänker och att ni vill ställa upp och försöka lösa problemen på hennes vis. Även om det är lättare sagt än gjort ibland!
Andra bloggar om: tonåringar, skolan, skoltrötthet, föräldrar, föräldraskap.