Tänk om man bara kunde släppa taget om de människor man älskar. Även när de dör. Istället dör man själv med dem. En stor del av en själv slocknar för alltid. Sorgen finns därinne, en mörk ocean av tårar. Alla människor sörjer, men hur mycket och hur länge verkar vara olika, mellan människor, tider och […]
Etikett: RSOS
Leva med döden
Ibland ringer telefonen på mitt jobb och sorgen fyller rummet. Någon som förlorat sitt barn, sina barn, ringer. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Vi pratar om praktiska ting, blanketter, regler. Varje mening måste ta sats. Varje gång barnets namn sägs hettar det till av smärta. Ibland tar tårarna över helt. Jag lyssnar och väntar, kan inte […]
Vi är som Siddhartas familj
Det skulle vara intressant att veta hur mycket av tsunamins verkningar som skulle märkas i Thailand idag om det bara hade varit thailändare som dog. Det vi såg på vår resa var nästan helt koncentrerat runt utlänningarnas död, där thailändare bistår utländska anhöriga och myndigheter med allt de begär och lite till. Det enda vi […]
Thailand tur och (förhoppningsvis) retur
På tisdag åker jag till Thailand med jobbet. Vi är tre som åker (de andra har redan varit nere eller åker senare) och meningen är att vi ska se katastrofområdet med egna ögon, besöka site 1 och site 2, prata med anhöriga, volontärer, polisen, konsulatet och alla andra. Vi åker hem natten till söndag igen […]
En balansakt
Att jobba för de goda killarna är rätt och bra. Men ibland tycker jag att det är lite läskigt också. Man får ha noga koll på var man sätter fötterna när man balanserar på randen mellan att hjälpa och att stjälpa. Vi som jobbar på Rådet ska ju helst hjälpa. Och om man tänker efter […]
Kan man vara mest ledsen?
På mitt jobb diskuterar vi (förstås) dagligen om vilka som är anhöriga och drabbade, och om hur vi kan hjälpa dem. Vi försöker underlätta deras liv i en vardag som ofta är ett helvete på jorden. Vi vet att det kommer att kännas bättre med tiden, men det är långt dit för många och under […]
Verkligen länge sen!
Jag har varit på jobbet, nästan oavbrutet sen den 29 december. Då blev jag inkastad som webredaktör på Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen (ja, det tar en stund att presentera sig när man jobbar där) och är numera alltså en riktig byråkrat. Det är inte ett roligt jobb, förstås, men förhoppningsvis gör vi […]