Trettonåringar i fängelse är en skitdålig idé. Barn i fängelse är en skitdålig idé. Barn har outvecklade hjärnor och är just barn, vad dom än ställer till med. Och fängelse är inte bra för barn. Det är ingen åsikt, det är vetenskap och fakta.
Men vad ska man göra då, när barn mördar, eller går med i mordiska gäng? Ska man bara ta ett allvarligt samtal, som migrationsministern med sin son, och sen släppa ut dom igen?
Många blir upprörda när man säger att det förebyggande arbetet är det viktigaste. För VADÅ! SKA MÖRDARBARN FÅ GÅ LÖSA?! och så vidare, som många arga skrev till mig nyligen. Nej, det ska dom såklart inte.
Men om vi vill att mördandet ska upphöra så måste fokuset på att bygga barnfängelser upphöra, och flyttas till förebyggande åtgärder.
Fängelser stoppar inte mördandet på sikt.
Förebyggande arbete är det som stoppar mördandet på sikt.
Vad vi ska göra med barnen som skjuter ihjäl varandra just nu är också en viktig fråga. Jag återkommer till den strax.
Det första, viktigaste och det mest genomgripande: att bygga ett samhälle där människor är ekonomiskt och socialt trygga och jämställda. Där man arbetar framförallt för att man vill och/eller för att stötta samhället och dess medborgare. Där man bidrar efter förmåga, och tar emot efter behov. Där skolan är frivillig och förser var och en med så mycket kunskap den vill, i en miljö som passar olika barn.
Där barn har en självklar roll och inte är ett problem som måste hanteras. Där vuxna har tid att ta hand om 13-åringar, se vad dom kan bidra med, lära dom av sin egen kunskap och sina erfarenheter. Ett samhälle som inte kan drivas kapitalistiskt, eftersom kapitalismen tvingar oss att arbeta för att överleva och att klättra på varandras ryggar. Det är ett ekonomiskt system som gör rikedom mer värt än både Gud, omtanke och solidaritet. Ett system som bara dom rikaste tjänar på. Djävulens system, om man vill förklara det bibliskt.
Där måste vi börja, och vi måste börja nu. Inte bara för att få bukt med ungdomsbrottsligheten, men om vi vill få stopp på den så måste vi sätta igång, eftersom barnfängelser inte ens är halva lösningen.
Fängelse fungerar *verkligen* inte
För forskningen om fängelse som straff visar tydligt hur dåligt det fungerar. Den prisbelönta kriminologen Frances Crook, en av världens främsta experter i ämnet, säger i en intervju i ETC att ”unga med utmanande beteenden, som att begå småbrott, blir mer kriminella av att tidigt bli en del av rättsväsendet. Istället för poliskontakter borde dom mötas av föräldrar, andra unga, lokalsamhället och skolan. Det är alltid bättre, oaktat alla omständigheter. Och polisen skulle spara både pengar och tid. Om barn kriminaliseras för tidigt eller behandlas som något annat än just barn kan du nästan garantera ett helt liv i brott. Det blir 50 eller 60 år till av en person som agerar ut, begår brott och kostar samhället enorma summor.”
I Storbritannien har ungdomsbrottsligheten gått ner där man använt Crooks metoder. Mellan 2005 och 2021 minskade den med 80 procent. ”Det hände för att de inte hade kontakt med polisen. Att kriminalisera barn skapar mer brottslighet.”
Även erfarenheten visar detta tydligt. England och Wales har låst in barn länge, så små barn som tioåringar. Det har inte rehabiliterat ens en bråkdel – dom flesta blir mer kriminella istället. Danmark sänkte straffbarhetsåldern till 14 år. Resultatet? Ökat antal återfall i brott. Fler dömda barn hoppade av skolan. Man fick ändra politik och höja straffåldern igen.
Hjärnforskare har vetat i decennier att barns hjärnor inte är färdigutvecklade. Dom har sämre impulskontroll. Dom tar fler och större risker än dom kan klara av. Dom har svårt att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Barn som begår brott är ofta själva utsatta för övergrepp, människosmuggling, eller utpressning, påpekar Frances Crook, och är därmed också brottsoffer.
Och som signaturen @malinjon påpekade i threads-tråden: Många av dessa barn proppas fulla med lugnande för att klara av sina så kallade ”uppdrag”.
”De är fortfarande barn” skriver Crook, ”och om de kriminaliseras för tidigt eller behandlas som något annat än just barn kan du nästan garantera ett helt liv i brott. Det blir 50 eller 60 år till av en person som agerar ut, begår brott och kostar samhället enorma summor.”
Tidöregeringen slår dövörat till
När regeringen skickade ut frågan om sänkt fängelseålder för barn svarade i stort sett alla remissinstanser klart och tydligt NEJ.
- Nej från åklagare.
- Nej från Barnombudsmannen.
- Nej från Kriminalvården.
- Nej från Advokatsamfundet.
- Nej från Unicef.
- Nej från Allmänna Barnhuset.
- Nej från Bris.
Andra som avråder, avstyrker eller säger nej:
- Brottsofferjouren
- Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
- FN
- Föreningen Sveriges socialchefer
- Polismyndigheten (som påpekar att om 13-åringar kan hamna i finkan kommer dom riktiga skurkarna att rekrytera ännu yngre barn)
- Ekobrottsmyndigheten
- Tullverket
- Institutet för mänskliga rättigheter
- Sveriges Domareförbund
- Rädda Barnen
- Häktespastorn Olle Jonasson
- Jacques Mwepu, Kumlaanstaltens chef
- Världsberömda experten Francis Crook.
Med flera. Alla med kunskap och erfarenhet tycker alltså att det är en skitdålig idé. Men regeringen är inte intresserade av erfarenhet, fakta och vetenskap. Dom blundar, tutar och kör. Anledningen är att det ger fler röster att utlova ”hårdare tag” och vara en ”stark ledare” med ”hårda nypor”. Problemet är att hårdare tag inte alls skapar den trygghet som väljarna blivit lovade.
Vad gör vi med barn som skjuter just nu?
Samtidigt som vi måste börja lösa problemen på lång sikt, behöver vi förstås också lösa dom på kort sikt – det vill säga hålla barn som redan dragits in i kriminalitet, för att det förebyggande inte har existerat (eller i förmodligen några få fall inte fungerat), borta från brott. Här är några förslag:
Fungerande SiS-hem.
Tidöregeringen vill lägga ner SiS-hemmen, men det rätta vore att förbättra dom från grunden istället. Hemmen har fått enormt mycket kritik genom åren:
- om dåligt utbildad personal, olämplig personal, dålig anpassning till individuella vårdbehov och stora skillnader mellan olika ungdomshem
- att barn på SiS-hem har utsatts för omfattande och systematisk våldsanvändning som bland annat medför risk för kvävning. Det har varit barn mellan 11 och 15 år, flickor och barn med funktionsnedsättningar som utsatts för den största delen av våldet, det har pågått under decennier och barnen har inte haft någon möjlighet att anmäla och få en juridisk prövning
- att elektronisk fotboja eller motsvarande, kroppsvisitationer, rumsvisitationer och isolering medför stor risk för godtycklig användning i strid med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) samt barnkonventionen
- att barnen inte släppts ut när dom skulle, för att in- och utskrivningsprocessen på SiS präglas av stora rättssäkerhetsbrister, och att barnen som är placerade på övertid har ofta haft svårt att få kontakt med sina socialsekreterare
- att barnen fått ha tillgång till sina mobiler utan rimliga begränsningar.
Med mera. Så det finns en del att ändra på. Till att börja med att införa begränsningar för vem man kan ha kontakt med i mobilen, att ha mycket mer vuxennärvaro och göra mer strukturerade riskbedömningar, införa noggranna inpasseringskontroller, förbjuda isolering, riskabel inlåsning och våldsamma metoder, se till att barn har säker tillgång till en klagoinstans, fokusera på terapi och undervisning och framförallt trygghet.
Det är mycket, men sannolikt är det både billigare än att skapa nya ungdomsfängelser, och har bättre effekt.
Trygga vuxna en del av straffet
Alla barn som har begått ett brott eller är i riskzonen för att begå ett brott behöver få in trygga vuxna i sitt liv, oavsett om dom inte är dömda ännu, är på SiS-hem eller sitter i fängelse. Övervakare, sambandspersoner (som FLO fast för barnet), socialsekreterare, lärare, kuratorer, terapeuter, coacher, barnombud och andra vuxna som alla är specialutbildade, trygga och klarar att bli en klippa i den storm som är ett kriminellt barns liv. Trygga vuxna, inom eller utanför familjen, som kan lyssna och i bästa fall få barnet intresserat av någonting dom själva brinner för, är en känd stabiliserande faktor för barn vars liv är röriga. Att se till att varje utsatt barn får tillgång till en eller helst flera vuxna som dom kan kontakta och som håller koll på dom måste bli en del av rehabiliteringen, före, under och efter eventuellt fängelsestraff.
Sätt inte barn i fängelse förrän allt annat är prövat
Precis som Kriminalvården och många andra experter redan sagt finns det flera andra åtgärder som bör sättas in först, beroende på hur allvarligt brottet varit. Fängelse måste alltid vara sista utvägen, och inget man tar till av slöhet, röstfiske eller brist på fantasi.
Exempel på alternativ:
- Tillsyn / övervakning.
- Behandling, till exempel i behandlingsfamiljer.
- Stöd vid utslussning / återanpassning.
- Medling.
- Sluten ungdomsvård (förutsatt att den fungerar som beskrivet ovan eller bättre).
Vi måste ställa höga krav på vården och tillsynen av dom här barnen, före, under och efter fängelse. Det ska inte finnas utrymme för att bli indragen i kriminalitet igen, inte heller i missbruk, självskada eller självmord.
Vården bör i möjligaste mån inkludera även familj och skola.
Alla barn är allas barn. Det är inte ett ansvar vi kan vända ryggen åt. Vi måste tillsammans och som samhälle se till att inga barn behöver hamna i fängelse.
Mer:
Axbom: En faktaresistent regering driver igenom fängelse för 13-åringar