"Tonårstiden är som en sjukdom", sa ett av mina barns lärare till mig en gång, "och vårt jobb är att hjälpa barnen igenom den."
Hon hade helt fel. Tonåren är ingen sjukdom. Däremot är det ofta den mest händelserika tiden i livet, både för tonåringen själv och för hennes föräldrar och syskon. Det är motsatsen till en sjukdom – kanske den friskaste tiden i våra liv, då vi ser som klarast på oss själva och omvärlden, då vi är som starkast och mest fyllda av energi.
Trots det (eller snarare: just därför) är det ingen dans på rosor. Det kan tidvis vara tungt, och mörkt, och otroligt frustrerande. Både för föräldrar och barn. Tricket är att hitta de ljusa bitarna och göra vad man kan med dem. Få dem att bli fler. Få sin tonåring att (åtminstone då och då) känna sig sedd, respekterad, i bästa fall förstådd. Känna, som förälder, att man kan hjälpa sitt barn att växa och hitta vägen ut.
Känna att man lär sig och växer, med barnen. Att man kanske får en chans att göra om, och göra rätt, i bästa fall.
Jag gjorde den här sidan för att samla mina och andras idéer och tankar om tonårsföräldraskapet på ett ställe. Skriv gärna i kommentarerna vad du tänker och tycker!
Uppdatering 18 november: Jag kommer att flytta över en del av mina tonårs-relaterade poster från min vanliga hemsida hit, men det kommer att ta ett tag. Tills vidare länkar jag till dem här.