Förfaders-mem

Det här familje-memet från Lotten har tagit mig evigheter att göra klart – det var så himla svårt! Eller snarare – jag trodde att det skulle vara så himla svårt, så jag har skjutit upp det hela tiden. Nu visade det sig att det gick till slut, men det hade varit betydligt enklare om man hade fått skriva en hel roman om varje person samt göra scenanvisningar och hålla upp skyltar. Nåväl! Här är den ohyggligt korta versionen.

1. Min mamma … var överlycklig när jag föddes, trots att hon fick ta hand om mig helt ensam. Hon påstår alltid att förlossningen var en enda lång orgasm, att amningen var rena himmelriket och att ingenting kändes besvärligt. Jag har alltid känt mig otroligt älskad av henne. Hon var chefredaktör på Kamratposten i typ trettio år men kunde knappt skruva i en glödlampa. Vårt förhållande är typiskt för en enda-dotter till en ensam mamma – komplicerat.

2. Min mormor … var otroligt ambitiös men hade inget tålamod med barn. Som ganska ung kvinna blev hon gift in i en småstads-societet, styvmor till tre pojkar och mamma till ytterligare tre barn. Hon var lottachef och ordförande i olika föreningar och skrev hyllmetrar med vaxduksböcker fulla med vackert dekorerade beskrivningar av sina bjudningar. Hon blev lätt irriterad och klagade på mig att jag inte var lika snäll och tyst som mina kusiner – kusinerna fick i sin tur höra att de inte var lika påhittiga och skojiga som jag.

3. Min morfar … kom från Stockholm men blev stadsläkare i småstaden och öppnade ett BB där. Han praktiserade som läkare tills han var över 90, och kände varenda själ i staden utan och innan. Han var världens snällaste, iallafall mot mig, och lärde mig att vispa äggtoddy. Jag tror att min mamma, hans enda dotter, var hans favoritbarn.

4. Min pappadog i våras, 83 år gammal och efterlämnade ett antal kvinnor och barn. När jag var arton gav jag honom en väldigt hemgjord present – en liten installation där man kunde se en liten fjäril sitta ensam i mörkret, bakom tidningsrubriker och löpsedlar. Han påstod att den fångade hans liv på pricken. Men jag vet inte.

5. Min farmor … var vacker och lär ha varit snäll. Jag träffade henne aldrig och vet inte ens om hon visste att jag fanns. Båda hennes föräldrar var skådespelare, båda hennes syskon regissörer.

6. Min farfar … är också en främling. Jag tänker på honom som en slags pusselbit: någon som tar vid där hans egen pappa slutade och som förväntade sig av sin son att haka på där han tog slut, ett eko av alla sina förfäder, någon som gör de rätta rörelserna för att inte pjäsen ska stanna upp.

7. Jag … lär mig otroligt långsamt att bli en vettig människa. Det är jävligt svårt!

3 thoughts on “Förfaders-mem

  1. anna…detta var vackert skrivet! vad hette din mamma – jag menar, KP har vi ju alla vucit upp med – numera jobbar en kär gammal barndomvän där sen åratal…så sorgligt att din pappa nyss dog…

  2. Petra: Min mamma heter Margareta Toss, fast hon kallas Lull (kolla här varför). Hon skrev ”Hej alla du” i många år, kommer du ihåg det?
    Jag känner några av de som är på KP nu, trevliga typer de flesta!

    Och ja, jag saknar min pappa. Men han var rätt gammal och väldigt sjuk, så egentligen var det nog skönast för honom att få kila vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *