Han eller hon – vem bryr sig?

Ju mer jag tänker på detta med kön, om att vara en han eller hon, desto mindre viktigt känns det. Kanske för att jag alltid känt mig som både och, kanske för att jag är mer intresserad av folks hjärnor än deras könsorgan (för det mesta). Det är ju faktiskt bara i ett enda sammanhang som könet spelar roll: när man vill göra barn. Då och endast då, är det väsentligt att veta om det finns både en spermiebärare och en äggbärare inblandade. I alla andra fall är det fullständigt ointressant om personen du har att göra med har snopp, snippa eller nånting annat.

Gör tankeexperimentet att du inte har en aning om vad personen framför dig har för kön. Om den du intervjuar för ett jobb, eller ditt barns lärare, din fotbollstränare eller vem som helst säger ”Hej jag heter Magnus” fast hen har ljus röst, bröst och klänning. Eller ”Hej jag heter Louise-Lotte” fast hen har yvigt skägg och 45 i skor.
Vad. Spelar. Det. För. Roll.
Det enda som betyder något är väl hur den personen ÄR? Begåvad, rolig, vänlig, stark etc? Varför måste vi veta hur deras kroppsdelar ser ut?

Transpersoner har det sjukt jobbigt med cissexister, det vill säga de flesta som vill bibehålla könsmaktsordningen och den traditionella synen på att människor ”är” det kön de föds som. Alltså att om du föds med en snopp så är du en man och bör leva som en man (ingen som har lyckats förklara för mig vad de menar att det ska innebära, men det är ändå väldigt viktigt tydligen).

Det är sorgligt, tycker jag, att många lägger så mycket ilska på hur andra vill beskriva sig själva. Jag ser fram mot en snar framtid där var och en får vara en han, hon eller hen, precis som och när den vill. Kanske en han på måndagar, en hon på lördagar och en hen resten av veckan. Där alla kan vara nöjda de kroppsdelar de fötts med eftersom de inte spelar någon som helst roll, utom som behållare av ägg eller spermier. (Här utgår jag visserligen från min egen föreställning om vad som hindrar människor från att vara nöjda med sina ursprungliga könsdelar och inte vilja operera om sig. Jag kan såklart ha fel, eftersom jag inte är tillräckligt insatt i frågan.) Jag hoppas att mina och dina barnbarn ska kunna ta vilka namn de vill, vara ihop med vem de vill, raka sig eller inte som de vill, söka jobb där man frågar efter hjärna eller muskler men inte kön, delta i idrottslag efter kompetens i stället för kromosomer. Jag vill inte utrota könen: de är jätteroliga! Men de ska inte vara olika mycket värda, och det måste få vara upp till var och en, i varje ögonblick, att definiera sitt eget kön om de så önskar.