Jag är inte bara kvinna, jag är man också

Artikel i DN. Illustration: Stina Wirsén.I dagens DN finns en text av Ulrika Kärnborg. Rubriken är Moder framför allt, och den handlar om den svenska modersmytens rötter, och om dagens feminism. Den är en del av en debatt om Mariabilden och feminismen, som man kan läsa här.

Artikeln tände en massa gnistor i mig, som ett tändstift, trots att den är skriven på akademiska och jag bara fattade hälften. Tyvärr finns den inte ute på dn.se ännu, men Kärnborg skriver om det urkvinnliga som även innefattar det svarta, det sexuella och fruktbara, det mystiska och extatiska. Om att denna svenska arketypiska kvinnlighet bygger på ”bondmorans kropp och kön, hennes erfarenhet av att föda barn och amma, det som gör henne radikalt annorlunda”.

Min kropp är en kvinnas kropp, och det är jag glad för. Jag är glad, stolt och tacksam för att jag har fått uppleva graviditet, barnafödande och amning. Men kroppen är bara det yttre. På insidan är jag nästan lika mycket man som kvinna. Eller nästan lika mycket yin som yang, om man vill se det på kinesiska.

Det är min övertygelse att vi alla är både kvinnor och män. Om det sitter i kromosomerna, neuronerna, generna eller några ännu inte bevisade små spiritoner vet jag inte, och det spelar mig ingen roll. Vi fylls på från fosterstadiets dag 1 med kvinnligt och manligt. En del av det formar kroppen. Annat formar hur vi uppfattar världen, hur vi tänker, känner och agerar. Det kvinnliga är alltså något annat, annorlunda, än det manliga. Och båda är nödvändiga. Båda är kraftfulla. Som yin och yang.

Om man bara tror att man själv, eller andra, är de egenskaper som syns på kroppen, då förlorar man något viktigt. Hela kulturen förlorar på det.
Samma sak om man tror att bara det manliga är något bra och eftersträvansvärt.

Jag skulle önska att vi såg på oss själva, och varandra, och våra barn, som individer. Inte som kön.
Då skulle det inte fungera att betala lägre lön till kvinnor. Det skulle inte finnas homofober. Man skulle inte behöva ha dumma diskussioner om rosa. Arbete och samvaro med barn skulle inte nedvärderas. Det skulle vara lika okej att amma som att vara vd.

Och det enda skillnaden mellan män och kvinnor skulle vara den som satt i de härliga, lockande könsdelarna, de som alla kvinnor och män så gärna vill ha. Är du man? Vill du föda barn? Lessen mannen. Bättre lycka nästa liv.

5 thoughts on “Jag är inte bara kvinna, jag är man också

  1. Hej, jag tror att könsindentitet är lite som med sexualitet och kinseyskalan. När man använder den på sexualitet så är 1 och 6 extremer där man är enbart hetero eller homo men de flesta hamnar i 2-5 spannet där man är mer eller mindre bisexuell.Jag tror att de flesta har en antingen lite flytande eller dubbelsidig könsidentitet. För en hel del så skulle det kvitta om man var man eller kvinna. Jag hör till de som verkligen inte har mycket av kvinna i mig. Jag föddes i en tjejkropp och försökte mig på kvinnolivet men det dödade sakta men säkert min själ. Jag är man och inget annat. Trots att jag fött barn, har hyfsat runda höfter och gillar att sticka.

  2. Du har så rätt. Jag har alltid hävdat att alla befinner sig på en steglös skala mellan kvinnligt och manligt och det har inte så mycket med sexualitet att göra. Att människan föds i två olika typer av kroppar är nog mest praktiskt med tanke på barnalstring. Vem man delar livet med är nog en fråga om ”komplettering” på många olika plan.

  3. Jag fattade det ungefär såhär i någon naturvetenskaplig artikel i samma morgonblaska härom året:I begynnelsen var kvinnan. Som små foster har vi alla kvinnokropp. Efter ett tag kickar ett par hormoner in hos de foster som har XY-uppsättningen. Ett hormon bromsar utvecklingen av livmoder, äggstockar och mjölkkörtlar, ett annat sätter fart på utvecklingen av testiklar och snopp. Exakt hur snabbt och långt utvecklingen går är helt individuellt. Inget hormon saknas eller dominerar till 100% så man kan i princip säga att vi alla har ett kön någonstans på en glidande skala mellan kvinna och man. Eller om man så vill, mellan yin och yang. Jag tyckte förresten också att den där artikeln var lite fånig. Och att den hade en eller annan poäng. Artiklar kanske också ligger på en skala, i deras fall mellan lysande och puckat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *