Jag har fått öronsus. (Varje gång jag säger det känner jag mig som Dartanjang som har hemska susningar i öronen, darrningar i knäna och feber i hela lilltån.)

Det har bara pågått i några veckor och är inte så farligt att jag inte kan tänka bort det för det mesta. Läser att det finns en väldigt ovanlig form av tinnitus som hörs till och med för andra, det låter ju förfärligt men än så länge är det bara jag som hör mina pip (det låter som en gammal dator typ).

En doktor har tittat i mina öron och sagt att det ser fint ut (man kan ju ha olika uppfattningar om vad ”fint” är) och massören på jobbet klämde mig på halsen, vilket ökade susvolymen ganska påfallande.

Jag har fått rådet att gå till en riktig öronläkare och en riktig massör/akupressör, att hålla mig varm och att inte stressa. Fler tips mottages tacksamt!

3 Replies to “Öronsus och dus”

  1. Om det susade värre när du blev klämd på halsen låter det som att det hänger ihop med hur tätt/öppet det är – verkar det vettigt? Näsdroppar kanske, förutom råden om värme och ostress. Högt under huvudet, böcker under sängbenen?

  2. Hennes teori var att det var stress som orsakade suset, på grund av spända ansträngda muskler och knutar och grejs, och hon hittade också knutar och spänningar som hon masserade. Uppenbarligen fanns det ett samband: timmarna efter hennes behandling pep det som en hel armada av gamla datorer.

    Men näsdroppar är också värt att testa! Tack!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *