Nån borde starta en kollektiv drömtydarblogg

I natt drömde jag en kort dröm, och en lång.

Den korta:

J klagade på att hon hade ont i tänderna.
– Ojdå, sa jag, har du inte borstat tänderna?
– Jo, det har jag, svarade hon ilsket och satte ner en tandborste och en vit plastflaska med en smäll i bordet.
– Med sirap!

Den långa:

Vi klev av bussen och fortsatte genom det höga gräset. Små gula, runda grodor hoppade sakta emot oss.
– Vet du var vi är?, frågade min följeslagare.
– Jag tror det, sa jag, jo – vänta, nu känner jag igen mig!

Med ens blev landskapet både välkänt och helt fantastiskt.
Till vänster ett brant klippigt stup ner mot en motorväg – en skylt med namnet ”Fågelvägen” pekade rakt neråt.
Till höger (i ögonvrån) havet, oceanen, antagligen höga skummande vågor.
Rakt fram släta klippor, just som västkustens ytterskärgård, svarta, röda och grå klippor om vartannat, men sluttande uppåt, som etapper på en begssida och i märkliga formationer.
Mellan klippornas bulliga och kantiga toppar: stora, djupa skrevor med vatten, klart och kallt – i vattnet sjögräs, snäckor, småkrabbor, tångräkor, sjöstjärnor …

Jag visste genast att jag var tillbaka i den åboländska skärgården där jag var några somrar som barn (fast i verkligheten såg Iniö inte alls ut så där). Jag kände mig lycklig och tillfredsställd.

Vi tog oss upp, gick och klättrade. På ett ställe var det nästan hopplöst att komma upp, jag fick häva mig, ta tag i ett utstickande stenhästöra. Där ovanför öppnade sig ett galleri. Jag gick några steg men blev vänligt bortmotad av en kvinnlig asistisk väktare med midjelångt hår: Titta däruppe, pekade hon mot några människor på en liten avsats i en spiraltrappa, jag tror inte att golven här kommer att hålla för så många människor till.

På hemvägen, i gräset med grodorna frågade min vän:
– Tror du att du hittar tillbaka hit igen?
– Ja, det tror jag nog, svarade jag.

Andra bloggar om: drömmar, drömtydning, tandborstning, sirap, grodor, klippor, Iniö, väktare