annaxt
Det här är vad jag ser ibland när jag tittar upp från datorn: min dotter (och/eller hennes syskon & vänner) som klättrar uppför stegen upp på taket, sju våningar över marken.
Jag hatar det, men måste leva med det. Alla – även min man – säger att det är ”jättesäkert” att vara däruppe. Och ungarna vill så gärna sitta där och titta på solnedgången, eller stjärnorna, eller smygröka.
Här är en bild av de de kan se däruppifrån – något som jag aldrig kommer att få se med egna ögon, om inte någon botar mig från min gräsliga svindel.
Andra bloggar om: tonåringar, svindel
Anna: Nu när jag också blivit förälder förstår jag din rädsla. Jobbig känsla.
En annan sak är ju att ju mer färger solnedgångarna har desto mer avgaser i atmosfären…men visst är det vackert…
Den där bilden är skäl nog att fortsätta låta dem gå upp på taket :-)