Från snäll till arg på tio sekunder

I en vecka har han varit dyster, otillgänglig och allmänt otrevlig. När du råkade klappa honom på ryggen häromdagen ryckte han till som om han hade blivit biten av en skallerorm. Nu är han plötsligt vänligheten själv, myser och skämtar och vill till och med ha en kram. Du blir inte klok på hans humör. Det är så mysigt när han är glad, hur gör man för att det ska fortsätta?

Å andra sidan kan han gå loss ganska bra när han blir förbannad. Han är inte den våldsamma typen men det hörs när han går argt i trappan, och en gång slog han knytnäven i gipsväggen så att det blev ett hål.

Själv är man kanske inte heller så rolig när man blir arg. Det värsta är när man tappar fattningen helt, gormar och säger saker som man egentligen inte menar alls.

”Mina döttrar vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att jag ska gå i taket”, säger Luisa. ”Nu har jag börjat tänka att jag inte ska ge dem den chansen. De ska inte ska få känna att de kan göra mig galen. Det är nog egentligen det de vill – se att jag kan hantera konflikter på ett vuxet sätt.”

Vi tjatar jämt på barnen att de inte ska skrika och bråka, svära och slåss. Att man inte löser konflikter med våld och hot. Men det är lättare sagt än gjort även för vuxna när vi verkligen blir sårade. För det är lätt att känna sig sårad, orespekterad och oälskad när ens barn inte verkar bry sig ett dugg om vad man vill, kanske till och med kallar en för idiot eller andra skällsord. Det går rakt in fast man vet med förnuftet att det inte betyder så mycket i längden.

”Jag kunde själv vara helt rasande på min mamma”, fortsätter Luisa. ”Men hon var nog coolare än jag, för hon tog inte åt sig även om jag skrek att hon var en käring. Det var som att hälla vatten på en gås. Hon sa bara: ’Man kallar inte andra för fula namn, det är ohyfsat’. Det var mer som en allmän regel. Det ska jag också börja köra med.”

Där ilskan går in går vettet ut
Man måste få bli arg ibland. Det handlar inte om att man ska dölja sin ilska, det blir ingenting bättre av. Det är bättre att säga till i tid: Nu blir jag snart riktigt arg! Om explosionen inte går att undvika gäller det att åtminstone försöka hålla sig till saken. Fast det är naturligt att bli arg är det tyvärr ofta då man säger onödiga saker och förvärrar situationen.

”Mitt bästa knep är att tänka ’jag, jag, jag’” berättar pappan till en femtonårig flicka. ”Om jag bara utgår från vad JAG känner och försöker att inte blanda in Aida brukar jag göra mig förstådd till slut. Om jag är förbannad för att Aida har slängt sin jacka och väska på golvet, för tusende gången, så säger jag: ’Jag blir irriterad när du inte hänger upp dina grejer. Jag vill att det ska se snyggt ut i hallen när jag kommer hem, annars tappar jag energi med en gång’. Alltså JAG känner, JAG vill och så vidare. Istället för DU är så slarvig. Och så försöker jag undvika: Du gör ALLTID, du gör ALDRIG – det blir bara idiotiska resonemang om hur ofta eller hur många gånger.”

Klok pappa där! Många ungdomar uppskattar att man inte överdriver och tar i bara för att man är arg. De lyssnar mer på själva orden än vi kanske tror när vi står där och låter känslorna svalla:

”Barn kan få säga korkade saker, det kan man ha en viss tolerans för”, tycker 16-åriga Ichii. ”Men inte vuxna! Visst kan de få bli arga. Men även då ska de vara förebilder, de ska hålla sitt humör nere. De måste skärpa sig!”

Johanna, 17, gillar inte när det blir för hårda ord: ”Sluta vara dum, tänker man! Det är hemskt om de säger att man är inkompetent eller oduglig, om de går till personangrepp. Det är inte okej.”

”Tyvärr hoppar det en del grodor ur min mun när jag är arg på barnen”, säger Anna, mamma till fem barn. ”Jag låter som min mamma! ’Är du helt döv, fattar du dåligt’, så där kan jag gå på. Det kanske är dags att börja träna lite nerkylningstekniker, gå in i ett annat rum och andas genom näsan.”

Ilskekontroll
Det är inget fel med att visa att man blir arg. Men om man blir så gnistrande arg så att man säger och gör saker man egentligen inte tycker är bra kan det vara läge att träna lite ilskekontroll.

Bästa sättet att inte koka över jämt är att sänka medeltemperaturen. Motion, meditation och sömn är de mest effektiva medicinerna för att få mera lugn i kroppen, och därmed längre startsträcka innan man går i taket. Lär dig känna igen dina tidiga signaler på ilska. Det kan vara att pulsen blir snabbare, att du blir spänd i kroppen, höjer rösten, tankarna virvlar, det brusar i öronen eller något annat.

Hejda ilskan innan den översvämmar förståndet. Avbryt situationen och gör något som distraherar dig, så att du kan komma ner i varv, förslagsvis räkna till tio (eller hundra), lyssna på hög musik i hörlurar, diska eller dammsuga, göra andningsövningar: in genom näsan, ut genom munnen, göra yoga- eller tai chi-övningar, gå ut och gå, ringa en kompis, läsa en bok, ta ett varmt bad eller något annat som passar dig och situationen.

del 3: Livet vid datorn

Den här texten ingår i broschyren Närkontakt, Om tonåringar och föräldraskap som jag skrev i mars 2006 på uppdrag av Stockholms Stad, och i samråd med psykologer i Kometprogrammet. Broschyren skickades ut till alla familjer med barn mellan 13-17 år i Stor-Stockholm. Du kan läsa alla texterna här, eller gå till broschyrens hemsida där du även kan ladda ner den som pdf-fil.