Lauryn Hill – skönt men med snopet slut

Vi fick halvt klättra upp i ett träd igår för att kunna se Lauryn Hill, så mycket folk var det på jazzfestivalen på Skeppsholmen. ”Lauryn är lite hes, men det kommer ni knappt att märka” sa killen som påannonserade banden, men hon var verkligen kraxig, det kändes tveksamt om rösten skulle hålla hela konserten.

Ändå var första timmen verkligen tung och bra, mycket hiphop, både nya låtar och Fugees. Sen skruvade hon ner tempot lite med långsammare musik och lite mellansnack: ”Things have happened lately, I have had four kids. I have had to learn a lot about the music business, how to assert myself.” ”I’m excited to be standing on a scene again”, sa Lauryn, och fick genast svar från publiken: ”We’re excited to have you here!” Och till sist lite hiphop-gung igen.

Vi dansade och hoppade och höll oss fast i trädet och trivdes bra fast vi blev helt överkrupna av myror hela tiden. När Lauryn hade spelat sista låten tackade hon för sig och rusade av scenen, medan folk applåderade som galningar. Efter en så häftig konsert med sånt gensvar från publiken förväntade vi oss självklart ett extranummer – men Lauryn kom inte tillbaka, istället kom festivalkillen insmygande på scenen. Applåderna förbyttes genast i burop, men inget hjälpte, Lauryn Hill satt redan i bilen på väg hem, påstod han. ”Men gu va bra det var!” ropade han säkert fyra gånger. ”Glöm inte det!”

Kanske var det för att rösten inte pallade längre, eller så hade hon bara bråttom till hotellet och barnen. Det var en bra konsert i alla fall, och natten var varm och sakta gick vi hem genom stan.