annaxtPå tisdag åker jag till Thailand med jobbet. Vi är tre som åker (de andra har redan varit nere eller åker senare) och meningen är att vi ska se katastrofområdet med egna ögon, besöka site 1 och site 2, prata med anhöriga, volontärer, polisen, konsulatet och alla andra.
Vi åker hem natten till söndag igen så det är ingen lång resa, men jag har redan haft hemlängtan i flera veckor. Jag gillar verkligen inte att resa utan familjen. Mesigt, jag vet, men så är det. Flyget är inte det värsta (tio sekunders panik vid start och landning men däremellan lugn och fin), inte heller värmen fast det är runt 40 grader och 70 % luftfuktighet i Phuket just nu. Det är verkligen bara att min subliminala avståndssignal blir 900 mil starkare, och den lugnar sig inte förrän jag är hemma igen.