Saker som har förändrats sen jag var tonåring

Har du tänkt på en sak? Att tonåringar tänker annorlunda än vuxna.

Va, säger du. Det är väl självklart att barn tänker barnsligare. Visst! Men när det gäller yngre barn så tar vi det för givet; att de inte förstår, inte har erfarenhet.
När det gäller tonåringar ställer vi gärna större krav. Man kan bli både bestört och upprörd över att de, som borde ha lärt sig att veta bättre, ändå kan vara så slarviga, risktagande, självupptagna, fåfänga eller ohygieniska. Och man undrar hur de egentligen är möblerade inuti, upptill.

Men det finns ändå hopp om bättring. När jag misströstar som värst brukar jag tänka på hur jag själv var som tonåring.

Och då blir jag glad, för jag har faktiskt förändrats sedan 70-talet!
Vilket borde betyda att även mina tonåringar kommer att förändras.
Vilket är trösterikt! Till och med så att jag kan slappna av lite och sluta tjata.

Så med risk för att du ska rynka på ögonbrynen åt mitt tonåriga jag ska jag ge några exempel på vad 25 år faktiskt har åstadkommit:

• Jag har slutat smygröka.
• Jag har slutat röka.
• Jag går inte ut i t-shirt, jeansjacka och gympaskor i snöstorm.
• Jag måste inte säga emot och veta bäst om allting hela tiden (så det så).
• Jag lånar inte min mammas kläder och slarvar bort dem.
• Jag lånar inte min mammas böcker och ger bort dem.
• Jag tatuerar inte mig själv med kulspetspenna.
• Det skulle inte falla mig in att dricka häxblandning.
• Jag tror inte längre att jag måste röka hasch för att få vara med i gänget.
• Jag tror inte att sex måste leda till kärlek.
• Jag märker om golvet i mitt rum är fullt av gamla trosor, trasiga serietidningar och skivor.
• Jag använder inte ett centimetertjockt lager med brunkräm i ansiktet.

Som du förstår var jag en riktig virrpanna och säkert var du inte alls så vild och tokig. Men det kan ändå vara intressant att jämföra med sig själv!

Några vänner kom på egna förbättringar; till exempel att de inte längre skäms över att köpa bindor, att det inte gör något alls om BH:n syns, att de tycker att de själva är rätt så bra, att de aldrig längre bantar med någon för veckan ny metod och att de sällan ljuger om var de har varit och vad de har gjort.

Egentligen är det ju med tonåringar precis som med småbarn: De växer upp. De flesta bebisar blir stora och vill inte bara äta välling och sova i föräldrarnas säng. Men ibland glömmer man bort det.