annaxtApropå tankekraft – jag har använt det lite grann även mot min tinnitus, men det som framförallt hjälper är akupunktur. När jag fick tinnitus för två år sen tänkte jag att det inte var så farligt, jag sa till folk att jag hade lite öronsus, som Dartanjang. Men det gick inte över, och det blev starkare. Jag fick det samtidigt som jag fick frozen shoulder, och under ett ganska hemskt och stressigt år på mitt jobb. På öronkliniken sa de att det var spänningsorsakad tinnitus – det finns tydligen två sorter, antingen beror det på att öronen och hörseln har tagit skada på något vis, eller på att musklerna i nacken och huvudet är så spända så att ljudet uppstår (typ).
Hursomhelst: det piper i mina öron, hela tiden, ett högfrekvent ljud, som när en tv eller en annan apparat står och inar. Någon enstaka gång kommer det till ett extra ljud, samma pipande men på en annan tonhöjd, eller ett mer oregelbundet ljud, som en syrsa. Men för det mesta bara piiiiiiiiiper det.
Jag lärde mig ganska snabbt att hantera pipet. Jag har alltid varit bra på coping, i bemärkelsen att tänka bort saker, ända sen jag var liten. På dagarna såg jag helt enkelt till att tänka på annat, så fort jag började störa mig på ljudet. På kvällarna när jag skulle sova och det liksom inte gick att komma undan gjorde jag tvärtom: jag lät det susa på full styrka och byggde en koja av ljudet och gömde mig inuti det. (Det låter kanske konstigt men är svårt att förklara på något annat sätt: jag säger till mig själv ”nu hör jag tjutet starkt, jag låter det vara så och drar ner det över mig som en koja, därinne kan jag sova lugnt.”)
För det mesta funkar det bra, men om jag blir stressad eller trött blir det svårare att tänka bort ljudet och jag störs mer av det. Och blir mer stressad, och så vidare. Några få nätter har jag inte kunnat somna ifrån det, ett par gånger har jag till och med vaknat av det. Och ju tröttare jag är, desto mer hörs det. Ja ni fattar!
Men för några år sen började jag med sjukgymnastik och akupunktur, egentligen inte mot min tinnitus i första hand, utan för att den frusna axeln skulle läka bättre. Och då upptäckte jag en sak som hjälper jättemycket! Det är en akpunkturpunkt som sitter mitt uppe på huvudet. Min sjukgymnast kallade den för ”lugn-och-ro-punkten”.
När jag får en nål där så rinner all stress av mig. Jag känner verkligen fysiskt hur nivåerna av adrenalin (eller kortisol eller vad det är som framkallar stress) sjunker i blodet.
Effekten sitter i en hel vecka. Den tar inte bort tinnitusljudet alls. Om jag lyssnar efter det så hörs det direkt, lika starkt som vanligt. Men jag bryr mig inte om det. Jag blir inte stressad av det, får inte hjärtklappning av det, blir inte det minsta störd. Det gäller inte bara öronsuset – jag blir inte ens en bråkdel så stressad av nånting alls.
Jag har fått nålar specifikt mot tinnitus också, de hjälper lite grann, men inte alls lika mycket. Och det verkar gå på ett ut vem som sätter nålen; jag har varit hos både kinesiska experter och landstingets vanliga sjukgymnaster. Eller så har jag bara haft tur och alla har varit lika bra.
Nu har jag inte varit på akupunktur på ett tag, och saknar verkligen att få lugn-och-ro-nålen en gång i veckan. Det var så OERHÖRT skönt. Jag har aldrig tagit lugnande mediciner eller neråtknark, men jag gissar att det har en liknande effekt. I en perfekt värld skulle alla få prova akupunktur, innan de testade tyngre grejer.