SD påstår att de inte är rasister. Det är lögn, även om de har slutat att prata om hudfärg och istället talar om ”kultur” och ”nedärvda essenser” som det står i partiprogrammet. När jag skrev om det på Facebook häromdagen fick jag ett långt och intressant svar till min inbox av en vän. Jag tyckte att det var otroligt klargörande och har bett att få publicera delar av det. Hen har sagt ja, men vill vara anonym.
”SD har länge gjort ett stort nummer av att de har anhängare bland rasifierade och invandrare. Det handlar inte enbart om att de vill ha ett alibi. Det handlar också om vad SD faktiskt är. Till skillnad från vad man ofta hör, är Sverigedemokraterna — och då menar jag främst partiledningen och kärnideologin — i många fall inte primärt ”främlingsfientliga” eller ”invandrarfientliga” utan specifikt islamofobiska, muslimhatande.
Att SD idag hatar muslimer snarare än invandrare i allmänhet är ett faktum som alldeles för sällan speglas i debatten. Både bland vänstermänniskor och i ännu högre utsträckning i SVT och i liberal media, där SD istället presenteras som ospecifikt invandringsfientliga. Varför? Jag kan bara spekulera att det är obekvämt att gå in och prata om förtalet, smutskastningen och förföljelsen av muslimer i Sverige, eftersom man då kommer in på obehagliga diskussioner om konservativ islam, ultrapatriarkala hem, hedersvåld och så vidare. Detta är minerad mark både för liberaler och kanske ännu mer för vänstern som måste navigera både sin antirasism och sin sekulära antipatriarkala humanism.
SD:s rasism, deras förakt, deras rädsla, deras hat och deras ”ideologi” riktar sig i första rummet mot islam och muslimer. Det är något de delar, kanske det enda de delar, med de invandrare och rasifierade som röstar på, går med i och på andra sätt stödjer SD. Detta syns tydligast i Södertälje, SD:s starkaste fäste i Stockholms län, där bl. a. kristna assyrier/syrianer — sida vid sida med rasistiska sverigefödda — länge har behandlat de lokala muslimerna som skit.
Inte bara kristna syrier utan även andra utlandsfödda personer, främst män, med bakgrund i exempelvis Polen och Iran representeras bland SD:s väljare. Faktum är att i SCB:s mätning från 2013 visade det sig att SD:s stöd bland utrikes födda män — ca 7.3% — var större än bland befolkningen i sin helhet. Det är också en statistik som har ökat kraftigt i flera år. Det har självklart många förklaringar, inte minst socioekonomisk utsatthet och missnöje, och andra sociologiska fenomen kring invandring och identitet. Men dessa faktorer förklarar inte att dessa invandrade män som stödjer SD sällan är muslimer. Snarare har de en extremt negativ inställning till muslimer. Och om man har det, blir det självklart att söka sig till SD.
När SD kommunicerar via utspel och propaganda i invandrartäta områden som Södertälje, råder det inga tvivel hos mottagarna av dessa utspel att SD riktar udden inte mot utlänningar och invandrare i allmänhet, utan mot muslimer i synnerhet. De som lyssnar mellan raderna och kan koderna förstår gott och väl vilka man pratar om. Detta är klassisk så kallad ”dog-whistle politics”, som utvecklades till en konstform i den amerikanska södern för att mobilisera afrofobiska väljare.
Den antimuslimska spjutspetsen i SD:s rasism framträder tydligt när man granskar SD:s historia. I Expos vitbok om SD kan man hitta flera talande händelser i partiets nära förflutna. Partitoppar och nyckelfigurer som Jomshof, Ekeroth och inte minst Åkesson själv utmärker sig med sin hatfyllda, konspirationsteoretiskt präglade retorik kring islam. För att inte tala om bara de senaste veckornas avslöjanden om SD-politikers privata, groteska uttalanden om muslimer.
SD:s valfilm är bara ett led i deras pågående kampanj att profilera sig som ett ”vanligt” parti som står på den stora gemenskapens sida, ett värdekonservativt parti, ett parti som gillar invandrare men inte ”massinvandring”, ett parti som ogillar rasism och som ogillar att bli kallade rasister, ett parti som är mot segregation, ett parti som står upp för västerländska politiska korrekta värden och som tar fajten mot det barbariska, kvinnofientliga, identitets- och värderingshotande islam. Och som mer än gärna står sida vid sida med folk av alla färger och från alla kulturer så länge de också älskar Sverige och hatar islam.”
Väldigt intressant artikel måste jag säga. Man brukar säga att Sverigedemokraterna var både rasistiska och främlingsfientliga förr i tiden, då man till exempel var misstänksam mot alla invandrare som inte var av västerländsk härkomst och därför ville man tvångsdeportera dessa invandrare. Partiet var alltså väldigt främlingsfientligt, men också rasistiskt eftersom att man inte såg några problem med västerländska invandrare.
Nu anser många att SD kanske inte är så rasistiska längre, utan att dom hellre är främlingsfientliga. Men om man verkligen studerar deras retorik, utspel och åsikter så märker man tydligt, precis som du säger, att det egentligen är tvärtom.
Egentligen så är inte SD längre främlingsfientliga mot invandrare, men däremot är dom i stort sett bara främlingsfientliga mot muslimer och romer. Eftersom deras främlingsfientlighet bara är inriktad på dessa två folkgrupper, så är dom alltså rasister, som du säger.
Främlingsfientlighet mot alla utlänningar är inte rasism, däremot är det rasism om man bara är främlingsfientlig mot vissa folkgrupper.
Du har helt rätt i att Sverigedemokraterna främst riktar in sig på muslimer och att de utgör deras absolut främsta hatobjekt, de senaste åren i kombination med hat mot romer samt tiggare med östeuropeisk bakgrund.
Men dessa hatare skulle knappast vara nöjda och lyckliga om de så ”lyckats” köra ut varenda muslim ur Sverige. Nej, då kommer nästa grupp att stå på tur. Och sedan nästa. De kristna syrianerna kommer säkert ligga ganska risigt till vid det laget. Föreställ dig mardrömsscenariot att SD får egen majoritet i riksdagen. Då kommer de inte längre hyckla med vad de egentligen tycker om andra minoritetsgrupper och invandrare, för då behöver de inte deras röster längre. Även om SD på många sätt är otroligt korkade så finns det listiga hjärnor bland dem.
Att de tonat ned sitt hat mot andra minoriteter och invandrare och koncentrerat sig på att hetsa mot muslimer beror säkert till stor del på att de behöver dessa andra invandrargruppers röster helt enkelt. Samma sak med HBT-personer. SD har tonat ned sitt homohat och skryter gärna med att de har många homosexuella medlemmar och väljare. Men får de makt på riktigt tvekar jag inte en sekund att de kommer att visa hur de innerst inne fortfarande ser på HBT-personer.
Att SD koncentrerat sig just på muslimer de senaste åren beror säkert delvis på att det är deras största hatobjekt, men också på att det särskilt sedan 9/11 blivit betydligt lättare att ”sälja in” islamofobi än t.e.x homofobi , hat mot icke vita och hat mot invandrare i allmänhet.
Man kan dra en intressant paralell till nazisterna på 20 och 30-talet. Det var visserligen få judar / personer med judiskt ursprung som stödde dem och hjälpte dem att komma till makten men desto fler ur andra grupper och minoriteter som sedan hamnade i
koncentrationslägren. När Nazisterna inte var i behov av deras stöd och röster längre kunde de öppet visa vad de tyckte om de grupper de hatade näst mest, efter judarna.